Children of TRAD

Det gör inte ett dugg ont när TRADknoppar brister. Tvärt om.
Rugby och Black Fleece är båda strålande exempel på lyckade avknoppningar som siktar mot nya målgrupper.
Fler lär följa.

I Brooks Brothers fall valde man att utgå ifrån "den" het designer, Thom Browne, (som givetvis blixtsnabbt bestämde sig för att skapa en svindyr, metrosexuell kollektion). Svårsåld var ordet. Dock galet cool bitvis. Det är ju aningen oroande att plaggen reas ut (i samtliga storlekar) mest hela tiden. Låt oss hoppas att BB inte ger upp för lätt. Har du 40' lök över så vet du i alla fall var du hittar en hyffsad Tux/dinnerjacket/smoking. Kolla in rubbet på http://men.style.com/fashion/collections/F2008MEN/review/TBMEN

Här skulle man kunna argumentera för att BB skapade Black Fleece som i ett försök att göra moderbrand mindre "gubbTRAD" snarare än av några anda skäl. Kanske planen var att göra någon sorts überTRAD linje? Ett underbart fånigt tilltag givetvis. (Sen är det givetvis idiotiskt att köpa så dyra plagg "off the rack", billigare då, och bättre att skräddarsy i denna prisklass.) Man bör dock ge Black Fleece och Thom B viss cred för att de inte, som rugby, totalt snor från andra märken.

Rugby RRL... Inog blixtsnabbt svenskarnas, och mitt hjärta. Som credmärke dog det för mig när Lokko lyckades klä sig i princip helt i rugby i något nummer av Café förra året. Trist och konstigt. (Varför Rugby när karln bor i London? Där finns ju alla originalen som Rugby/polo kopierar/hyllar...)

Fördelarna först: Billigt och snyggt. Fattar Club collars, återinför elegant fair isle som evergreen i garderoben. Inför en aning punkattityd som lättar upp i TRADbonanzan.
Nackdelarna: Bitvis sloppy kvalitet, "made in china", lite väl Harry Potter vibb, knycker J.Press "skull and bones" rakt av. (nej, du har rätt, J.Press uppfann inte Skull and bones men har väl aningen mer rätt att reppa cluben via sin herritage.) Glädjande nog verkar rugbys dödskalleperiod över nu.

J.Press saknar själva motsvarigheten till polos rugby (bara det oerhört TRAD!). J.Press ligger dessutom i en behaglig (typ vanliga Brooks Brothers) prisklass. Låt oss hoppas att de undviker dylika experiment i framtiden.

Hickey (est. 2005), Hickey Freemans yngre linje (har liksom rugby, förärats egna butiker) är ganska kul! Kläderna liknar bitvis Thom Browne med lite skön "Pee-wee Herman twist" sådär. Dessutom dyrare än rugby vilket kanske betyder att Hickey, liksom H. Freeman faktiskt sys i staterna. Tygvalen motiverar oavsett det högre priset. Humoristiskt nog så väljer Hickey brajj (jepp, ganja!) som pendang och skapar därmed den kanske minst politiskt korrekta TRAD markeringen man kan bära i klädväg. Genidrag. Vill ha.

De finns här: hickeystyle.com
Artikel om nya butiken här: http://www.nytimes.com/2008/01/03/fashion/03CRITIC.html?fta=y

(Vill man så går det även bra att köpa "allover" versioner med små löv strösslat över hela kostymer... Glida fram och se ut som en påtänd, bortkommen men oerhört preppy Kanadensare? –ja det är nu möjligt.)
Bra med ovan: Brun inte svart slipper. Metaironisk dekoration.
Dåligt med ovan: Nya slippers fodras tydligen gärna med tyg (ett ofog som dessvärre nästan alla tillverkare sysslar med). Korrekt vore givetvis skinn.

Dry martini, peak lapel tux samt dessa slippers på julafton, gärna tillsammans med Yellowmans "Very very Yellow Christmas"? – Jepp, funkar.