2002 Smekmånad, Quito Equador, utanför den stora banken. Jag och Annika står utanför och funderar på om vi skall gå och ställa oss i den värsta kön jag någonsin sett: +500 pers, huller om buller på ett stengolv framför små glasgluggar omringade av beväpnade vakter. Samlingen verkade dessutom ganska agiterad, kösystemet fungerade "sådär".
Annika och jag står och pratar om hur vi skall göra. Tittar upp och där kommer han: 1.90 lång Amerikan iförd chinos, MA-1 (olive-sage), vit T-tröja och något som ser ut som Clarks desert boots (inte säker på skorna, det gick snabbt, kan ha varit desert storm OG). Har karln ett par Ray Ban cyklar på näsan? - Check. Ser han ut som en uppdaterad version av "the quiet American"? -Check! Gick han in och ställde sig i kön eller tog en lapp? -KNAPPAST. Han gick in och raka vägen fram till en kassa (trängde sig helt sonika före "kön").
Två resultat:
1. Jag inser (igen) att världens i särklass softaste vardagsklädsel (i Sydamerika) är "Chinos+MA-1+ Ray Ban's...
2. jag inser att: om man är "kaukasier" i Equador så förväntas man inte "stå i kö" - man går före alla köer...
Jag gjorde givetvis som amrisen, gick in och trängde mig förbi hela folksamlingen... Ingen protesterade... inte ett ljud.
Skäms givetvis för "Sun City" vibben idag, men det var inget jag kände att jag kunde göra så mycket åt där och då... (Sartoriala erfarenheter går inte nödvändigtvis hand i hand med etik och moral.)
Det kan vara otrevligt med kläder.
/Patrick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar