Nej just det. Det går ju inte.
/P
fredag 31 oktober 2008
Amatörer.
Tydligen så har James Bondfilmen "kvantum tröst" premiär i dagarna och det leder till en hel del irritationsmoment. Vid sidan om alla usla dinner-jackets, smokings, tuxar som nu amatörmässigt exponeras så är det största och tydligaste ofoget den så kallade "färdigknutna flugan". Urk och ångest.
Jag vill ogärna verka dömande eller elitistisk men nu måste jag göra ett undantag: folk ska ge fan i att ta på sig färdigknuta flugor. Det är fult. Töntigt. Fattigt...
En av anledningarna till att detta (från början gudomliga) halsdon nu har töntstämpel är just på grund av denna ytterst sinnesslöa uppfinning.
Fakta: Det är inte svårare att knyta en fluga än det är att knyta skorna. Ja, man måste träna kanske en, två gånger. Men sen sitter den! Denna underbara asymmetriska knut som ger en lagom nonchalant fluga. (Vill man vara talibansk så väljer man en mono-tie dvs flugan som på ena sidan endast är en flik.)
Istället så uppfann någon sadist den "perfekta" knuten (som ju inte ens ser ut som en flugknut) och ersatte därmed denna skönhet med ett sorts prefab substitut. Som bonus så förpassade denna uppfinning flugan till gårdagen och stal därmed effektivt den manliga delen av mänskligheten ett av dess sista coola och unika monopol: att bära fluga.
Nu vill jag mana till kamp. Bär fluga dagligen i en vecka. Ja, du kommer att mötas av fniss, skratt och mellanmjölksattityd. Ja, du bör strunta i detta och fortsätta för det här är kanske det viktigaste vår generations män kan syssla med; återtagandet av drömmen om "manligheten" som sensibelt ideal, tydligt frikopplat från vidriga "TV4 sporten slipsar"...
Oscar Wilde kommer att tacka dig på andra sidan.
/P
Jag vill ogärna verka dömande eller elitistisk men nu måste jag göra ett undantag: folk ska ge fan i att ta på sig färdigknuta flugor. Det är fult. Töntigt. Fattigt...
En av anledningarna till att detta (från början gudomliga) halsdon nu har töntstämpel är just på grund av denna ytterst sinnesslöa uppfinning.
Fakta: Det är inte svårare att knyta en fluga än det är att knyta skorna. Ja, man måste träna kanske en, två gånger. Men sen sitter den! Denna underbara asymmetriska knut som ger en lagom nonchalant fluga. (Vill man vara talibansk så väljer man en mono-tie dvs flugan som på ena sidan endast är en flik.)
Istället så uppfann någon sadist den "perfekta" knuten (som ju inte ens ser ut som en flugknut) och ersatte därmed denna skönhet med ett sorts prefab substitut. Som bonus så förpassade denna uppfinning flugan till gårdagen och stal därmed effektivt den manliga delen av mänskligheten ett av dess sista coola och unika monopol: att bära fluga.
Nu vill jag mana till kamp. Bär fluga dagligen i en vecka. Ja, du kommer att mötas av fniss, skratt och mellanmjölksattityd. Ja, du bör strunta i detta och fortsätta för det här är kanske det viktigaste vår generations män kan syssla med; återtagandet av drömmen om "manligheten" som sensibelt ideal, tydligt frikopplat från vidriga "TV4 sporten slipsar"...
Oscar Wilde kommer att tacka dig på andra sidan.
/P
måndag 27 oktober 2008
LLoyd Cole.
Lloyd Cole kommer till stockholm +- några dagar innan/efter vintertidsomställningen? -Check.
Lloyd Cole spelar i en ännu mindre lokal än förra gången? -Check
Lloyd Cole spelar fel mest hela tiden och verkar trött/sjuk? -Check
Lloyd Cole skämtar om sin ålder med patenterad självdistans? -Check
Lloyd Cole är en minimalistisk-stilikon-med-sinne-för-uppdaterad-TRAD"? - Cheeeeesus....Scheisse?! Vad har karln på sig?
Karln äntrar scenen iförd något som jag skulle vilja döma ut som en fullkomligt eländig komposition av urtvättade aptrista plagg. Man svimmar.
Låt oss börja nere vid tassarna.
1. Fötterna: Blåvita camper?
2. Benen: Formlösa draperier av gråsvart karaktär. Magiskt fult tillsammans med skorna.
3. Överdel: Svartgrå ostruken menlös skjorta som tillsammans med gitarren näppeligen döljer ölmagen.
4. Skärp då? Jepp, Lloyd Cole har lyckats spåra upp ett skitfult skärp med kusligt fult spänne av oädel modell.
Vad siktar han på stilmässigt? Ragnarök? Barnkanalen?
Nu skyller han på återkommande knäoperationer (kan det månne ursäkta byxornas "förlåtande snitt"?). Dessa kirurgiska ingrepp har enligt Lloyd lett till en viktökning som han nu kämpar mot (kan det förklara skjortan?).
Skorna kanske är, under pistolhot, påtvingade honom av illasinnade, skohatande ortopeder?
Oavsett, jag har själv, via dålig karaktär och (well, mest dålig karaktär) lyckats bygga mig en kropp som konverterar kvinnor till homosexuella på löpande band... men herregud. John McCain såg ju softare ut efter ett helt krig av tortyr än vad min favoritskotte lyckades med ikväll. (Och då är inte vår bindgalne republikan speciellt soft från början...) Ynkligt Lloyd Cole.
Hur vill vi minnas Lloyd Cole?
1. I hans treknäppta Brooks-Brothers kostym med buttondown och Chukka boots? -ja, gärna.
2. I Dries van Noten pin-stripe byxor med Agnes-B skjorta? - Ja, gärna.
3. I gråa slacks och rutig a.p.c skjorta? -Ja, gärna.
4. I Safari/bush-jacket, Bills khakis, Hush puppies och polotröja? -Ja, gärna.
5. Manchester sportjacket och grova broughes? - Ja, gärna.
6. Enbart Lucky Strike och tofflor? - Well, nja, kanske inte.
Det var en fin konsert men Jag såg inte Lloyd Cole ikväll. Jag är blind.
/P
Lloyd Cole spelar i en ännu mindre lokal än förra gången? -Check
Lloyd Cole spelar fel mest hela tiden och verkar trött/sjuk? -Check
Lloyd Cole skämtar om sin ålder med patenterad självdistans? -Check
Lloyd Cole är en minimalistisk-stilikon-med-sinne-för-uppdaterad-TRAD"? - Cheeeeesus....Scheisse?! Vad har karln på sig?
Karln äntrar scenen iförd något som jag skulle vilja döma ut som en fullkomligt eländig komposition av urtvättade aptrista plagg. Man svimmar.
Låt oss börja nere vid tassarna.
1. Fötterna: Blåvita camper?
2. Benen: Formlösa draperier av gråsvart karaktär. Magiskt fult tillsammans med skorna.
3. Överdel: Svartgrå ostruken menlös skjorta som tillsammans med gitarren näppeligen döljer ölmagen.
4. Skärp då? Jepp, Lloyd Cole har lyckats spåra upp ett skitfult skärp med kusligt fult spänne av oädel modell.
Vad siktar han på stilmässigt? Ragnarök? Barnkanalen?
Nu skyller han på återkommande knäoperationer (kan det månne ursäkta byxornas "förlåtande snitt"?). Dessa kirurgiska ingrepp har enligt Lloyd lett till en viktökning som han nu kämpar mot (kan det förklara skjortan?).
Skorna kanske är, under pistolhot, påtvingade honom av illasinnade, skohatande ortopeder?
Oavsett, jag har själv, via dålig karaktär och (well, mest dålig karaktär) lyckats bygga mig en kropp som konverterar kvinnor till homosexuella på löpande band... men herregud. John McCain såg ju softare ut efter ett helt krig av tortyr än vad min favoritskotte lyckades med ikväll. (Och då är inte vår bindgalne republikan speciellt soft från början...) Ynkligt Lloyd Cole.
Hur vill vi minnas Lloyd Cole?
1. I hans treknäppta Brooks-Brothers kostym med buttondown och Chukka boots? -ja, gärna.
2. I Dries van Noten pin-stripe byxor med Agnes-B skjorta? - Ja, gärna.
3. I gråa slacks och rutig a.p.c skjorta? -Ja, gärna.
4. I Safari/bush-jacket, Bills khakis, Hush puppies och polotröja? -Ja, gärna.
5. Manchester sportjacket och grova broughes? - Ja, gärna.
6. Enbart Lucky Strike och tofflor? - Well, nja, kanske inte.
Det var en fin konsert men Jag såg inte Lloyd Cole ikväll. Jag är blind.
/P
söndag 26 oktober 2008
Heimat - Herringbone pants.
Har jackan men missade att köpa byxorna till. Har spenderat de senaste fyra åren med att ångra denna snålhet. Ska försöka få tag i dessa. Ser framför mig ett par tassel-loafers i cordovan på fötterna (Alden?). Upptill kritvit stärkt skjorta, paisley fluga och tweed cap alternativt baseball keps eller basker. -Strumporna då... tänker du kanske? Har inget bra svar. Strumplöst är ju kosher.... men till så grova byxor så torde det bli too much. Vet inte, får tänka vidare...
/P
/P
lördag 25 oktober 2008
Mellandag...
Sitter och funderar på "jeans-chinos" eftersom jag precis införskaffat ett par. Ja, jag vet att testamentet/bibeln "Fantastic Man" tillsammans med (den pinsamma a.p.c kopian) acne gjorde ett par sådana limited som såldes i våras. Men min relation till jeans-chinos började långt innan Fantasic Man's metrosexuella redaktion fick sin snilleblixt. Helt ärligt. Det började för sju år sedan och jag minns exakt i vilket ögonblick.
Jag sa till min fru för några år sedan att: "Den dag du ser mig i ett par jeans-chinos så kan du skicka mig direkt till nödslakt". Sanningen är att plagget är ett av världshistoriens mest meningslösa uppfinningar. De enda som försvarat eländet är +50 amerikanska turister. Urk.
Nu sitter jag alltså här, 38 åringen med ett par mycket svårdefinierade brallor på mig. De är briljanta. De kommer (som vanligt) från Ralph Rueben Lifshitz´s sub-brand Rugby och är "mended"...
Nödslakta mig,
/P
PS. Är det fler än jag som känner på sig att en svår "Paddington the bear" revival är på väg? Vad vet jag, men hade jag varit Gloverall, Burberry, Hackett, Aquascutum eller annan duffle leverantör så hade jag börjat anställa bums. DS.
torsdag 23 oktober 2008
Vicki visar vägen!
Min kollega och ofrivilliga stilikon Vicki visar upp sina Clarks desert-boots för mig. Alla juicer i min kropp svallar av kärlek till denna geniala form av historierevisionism!
Skon är nu en elegant flirt med ett fiktivt ursprung. Riktig sula sydd på läderläst! (Så har den aldrig sett ut men det spelar ju ingen roll.) Äntligen finns det alltså ett alternativ till Chukka boots för den prismedvetne neomodernisten.
Spetsigare läst: Check.
Snyggare profil: Check.
Bredare kant från sömmen: Check
(Just detta är en glad överraskning då de "vanliga" Clarks desert-bootsen dessvärre uppdaterades för fyra år sedan vilket, med sin nya smalare kant totalförstörde skon... Det var bara en eller två millimeter men rena rama katastrofen. Knappast "kattens pyjamas" alltså ; )
– Good riddence kära Clarks!
Bildbevis:
/P
Skon är nu en elegant flirt med ett fiktivt ursprung. Riktig sula sydd på läderläst! (Så har den aldrig sett ut men det spelar ju ingen roll.) Äntligen finns det alltså ett alternativ till Chukka boots för den prismedvetne neomodernisten.
Spetsigare läst: Check.
Snyggare profil: Check.
Bredare kant från sömmen: Check
(Just detta är en glad överraskning då de "vanliga" Clarks desert-bootsen dessvärre uppdaterades för fyra år sedan vilket, med sin nya smalare kant totalförstörde skon... Det var bara en eller två millimeter men rena rama katastrofen. Knappast "kattens pyjamas" alltså ; )
– Good riddence kära Clarks!
Bildbevis:
/P
måndag 20 oktober 2008
Guilty pleasures.
Ibland är det så fult att det blir vackert. Skönhet är som tur är, inte subjektivt. Det är istället en exakt vetenskap (Gyllene snittet, låten "Geraldine" med Glasvegas etc.). Det betyder att om någonting är vackert så finns inget att göra åt saken. Man måste uppskatta det. Gör man ändå inte det så bör man hålla tyst om saken (man vill ju inte framstå som en komplett idiot). Förenklat så handlar det om referenser som man har, eller inte har.
"Modetrender" däremot, är något helt annat. Jag brukar se dem som en sorts kollektiv terapi. En stor grupp bestämmer sig, relativt synkroniserat, för att återupptäcka/inspireras av något. Detta något fyller tydligen funktionen att sätta tidsandan i en ny kontext. Jag gillar inte trender men påverkas av dem som alla andra.
Och, eftersom skönhet är en konstant så gäller det att förhålla sig till ämnet som man till exempel förhåller sig till svensk sommar. Alltså: "Nicka med", le och se till att ha en flaska portvin i beredskap under paraplyet.
Dagens bildbevis är därför två:
1. Klints "Safari-chair". Man dör.
2. Clarks "Wallaby".
Apfula? -Jepp! Men alla som såg Harmony Korines nerklottrade Wallabys fattar att dessa små underverk i själva verket är galet ( och då menar jag knäppt) eleganta. Problemet är att det syns ju inte på dem...
/Patrick
"Modetrender" däremot, är något helt annat. Jag brukar se dem som en sorts kollektiv terapi. En stor grupp bestämmer sig, relativt synkroniserat, för att återupptäcka/inspireras av något. Detta något fyller tydligen funktionen att sätta tidsandan i en ny kontext. Jag gillar inte trender men påverkas av dem som alla andra.
Och, eftersom skönhet är en konstant så gäller det att förhålla sig till ämnet som man till exempel förhåller sig till svensk sommar. Alltså: "Nicka med", le och se till att ha en flaska portvin i beredskap under paraplyet.
Dagens bildbevis är därför två:
1. Klints "Safari-chair". Man dör.
2. Clarks "Wallaby".
Apfula? -Jepp! Men alla som såg Harmony Korines nerklottrade Wallabys fattar att dessa små underverk i själva verket är galet ( och då menar jag knäppt) eleganta. Problemet är att det syns ju inte på dem...
/Patrick
söndag 19 oktober 2008
En lycklig dag.
Idag flyttade vi det sista ur lillstugan. Den måste dessvärre rivas då den hamnar in linje med huset som vi bygger och det ser inget vidare ut. Det var strålande sol och min lilla Lisen lekte med grannflickan/bästa kompisen Mina. Det är en bra dag.
Jag klädde mig givetvis för grovjobbet i en rugbytröja av kashmir, sliten buttondown samt tartanslips. (Ok, det blev ett par selvidge denim, limited stan smiths och en prima cordoroy cap också.) Praktiskt och elegant. Laddade bilstereon med min "gråt samling" dvs låtar som jag tycker är så bra att jag gråter när jag lyssnar på dem. Blandningen börjar med "Goodbye yellow brick road", "Sitting" - Cat Stevens... det hela slutar sexton låtar senare med "mjv da mvp". Som vanligt storbölade jag i bilen.
Då kom jag att tänka på mina trevande försök att vara lite "mod" i början av nittiotalet. Vet inte om jag lyckades så där jättebra men musiken! Musiken...
Wigans sista kväll.
Enligt ryktet så spelades de vanliga "3 before 8" låtarna på Wigas casinos sista kväll. De tre låtarna var som vanligt "I'm on my way" med Dean Parish, "Long after tonight all over" - Jimmy Radcliff och "Time will pass you by" med Tobi Legend. Strålande soul kort sagt. Problemet var att just denna natt, Wigans sista kväll, så slutade inte dansen. De vägrade acceptera att det var över. En sista låt slängdes på skivspelare och ödet ville att låten skulle vara "Do I love you (yes I do)" av Frank Wilson. Ryktet säger att det blev för mycket för publiken som bröt ihop och började storgråta. Så bra är låten.
Det gör också att jag är extremt pepp på John Smedley igen. Dagens plagg no doubt.
Var så god: låten.
/Patrick
Jag klädde mig givetvis för grovjobbet i en rugbytröja av kashmir, sliten buttondown samt tartanslips. (Ok, det blev ett par selvidge denim, limited stan smiths och en prima cordoroy cap också.) Praktiskt och elegant. Laddade bilstereon med min "gråt samling" dvs låtar som jag tycker är så bra att jag gråter när jag lyssnar på dem. Blandningen börjar med "Goodbye yellow brick road", "Sitting" - Cat Stevens... det hela slutar sexton låtar senare med "mjv da mvp". Som vanligt storbölade jag i bilen.
Då kom jag att tänka på mina trevande försök att vara lite "mod" i början av nittiotalet. Vet inte om jag lyckades så där jättebra men musiken! Musiken...
Wigans sista kväll.
Enligt ryktet så spelades de vanliga "3 before 8" låtarna på Wigas casinos sista kväll. De tre låtarna var som vanligt "I'm on my way" med Dean Parish, "Long after tonight all over" - Jimmy Radcliff och "Time will pass you by" med Tobi Legend. Strålande soul kort sagt. Problemet var att just denna natt, Wigans sista kväll, så slutade inte dansen. De vägrade acceptera att det var över. En sista låt slängdes på skivspelare och ödet ville att låten skulle vara "Do I love you (yes I do)" av Frank Wilson. Ryktet säger att det blev för mycket för publiken som bröt ihop och började storgråta. Så bra är låten.
Det gör också att jag är extremt pepp på John Smedley igen. Dagens plagg no doubt.
Var så god: låten.
/Patrick
lördag 18 oktober 2008
Fyra tankar på en dag.- Rekord!
Ok, idag kretsar mina tankar kring minimalistiska frukostar, cavalry twill, fasanen som stilikon och skinnfodrade slippers.
1. Minimalistisk frukost. När jag rökte cigaretter vilket jag dessvärre har tappat talangen för, så brukade jag tycka att en Petit déjeuner var ungefär så nära man kan komma gud, i kontexten "frukost". Om man dessutom hade ett paket Winston, Kent, Gitanes, Rothmans eller Luckies tillhands så... Ja, perfekt var det. Utan rökverken så är lilla déjeuner kosher men inte fulländad. Jag vägrar svika den med rökfria tillbehör.
Så... De senaste åren har jag experimenterat med allt från sylta på danskt rågbröd till KO's fulländade marmelad på scones. Min senaste favorit är "DDR goes Göteborg" och en sådan ser ut så här:
Ekologisk yogurt, ejderns kaviar och tångkaviar (irrkaviar alltså!), ägg på "Rutan" knäckebröd.
Cavalry twill. Jag har ett par från -01 som nu dessvärre har givit upp totalt. London och Cordings i november kommer att rädda mig. (Cordings har för övrigt "kapitulerat" och startat en webshop. Trist.)
Fasanen som stilikon: Orkar inte ens försöka beskriva fågelns kvalité. Ta en promenad nu och se denna fågel i höstlöven. Skjut eländet och släng in i ugnen med lite kastanjer (eller låt bli). Oavsett, Den lilla kvackaren summerar allt som är stil. Titta själv. Det är ju svårt att veta om man skall ringa skräddaren eller valfri kock!
(Funderar allvarligt på att inreda väggarna hemma med fasaner. Enbart fasaner. Yeah.)
Slippers som de ska vara. Skrev i mitt första inlägg om ofoget med textilt fodrade slippers. Glömde visa hur det skall se ut. Här kommer en bild på mina egna. SÅ skall det se ut!
Bonne nuit,
Patrick
1. Minimalistisk frukost. När jag rökte cigaretter vilket jag dessvärre har tappat talangen för, så brukade jag tycka att en Petit déjeuner var ungefär så nära man kan komma gud, i kontexten "frukost". Om man dessutom hade ett paket Winston, Kent, Gitanes, Rothmans eller Luckies tillhands så... Ja, perfekt var det. Utan rökverken så är lilla déjeuner kosher men inte fulländad. Jag vägrar svika den med rökfria tillbehör.
Så... De senaste åren har jag experimenterat med allt från sylta på danskt rågbröd till KO's fulländade marmelad på scones. Min senaste favorit är "DDR goes Göteborg" och en sådan ser ut så här:
Ekologisk yogurt, ejderns kaviar och tångkaviar (irrkaviar alltså!), ägg på "Rutan" knäckebröd.
Cavalry twill. Jag har ett par från -01 som nu dessvärre har givit upp totalt. London och Cordings i november kommer att rädda mig. (Cordings har för övrigt "kapitulerat" och startat en webshop. Trist.)
Fasanen som stilikon: Orkar inte ens försöka beskriva fågelns kvalité. Ta en promenad nu och se denna fågel i höstlöven. Skjut eländet och släng in i ugnen med lite kastanjer (eller låt bli). Oavsett, Den lilla kvackaren summerar allt som är stil. Titta själv. Det är ju svårt att veta om man skall ringa skräddaren eller valfri kock!
(Funderar allvarligt på att inreda väggarna hemma med fasaner. Enbart fasaner. Yeah.)
Slippers som de ska vara. Skrev i mitt första inlägg om ofoget med textilt fodrade slippers. Glömde visa hur det skall se ut. Här kommer en bild på mina egna. SÅ skall det se ut!
Bonne nuit,
Patrick
torsdag 16 oktober 2008
Världens viktigaste.
Om man skall ha några läsare på sin blog så skall man komma ihåg att uppdatera den dagligen. Långa stunder av inaktivitet dödar intresset och besökarantalet sjunker. Jaha.
Vilken tur att jag inte sysslar med den här bloggen för att få besökare. Jag gör det för min skull. De få som läser den märker nog också det.
Dessutom så handlar Random TRAD om min syn på kläder, inte om mode eller stil (eller något annat verkar det som.) För mig så händer det inte så mycket intressant i klädväg där ute att det går att skriva om min största passion på daglig basis. Så är det med det.
Nu till dagens tema. Glasögon.
Världens viktigaste personer är glasögonbärare.
Behöver du bevis? Ok, här:
Woody Allen, Salvador Allende, Arthur Ashe, Samuel Beckett, Bill Bernbach, Alfred Brendel, Dave Brubeck, Charles Bukowski, William S. Burroughs, Sir Michael Caine, Truman Capote, Harry Caray, Fidel Castro, Ray Charles, Aaron Copland, Elvis Costello, Sammy Davis Jr. James Dean, Guy Debord, Johnny Depp, Paul Desmond, Vinicius de Moraes, Charles Dutoit, Juan Garcia Esquivel, Bill Evans, Peter Fonda (i Easy Rider) Mahatma Gandhi, Ira Gershwin, Jean-Luc Godard, Tenzin Gyatso (som Dalai Lama), Dizzy Gillespie, Allen Ginsberg, Cary Grant (i Bringing Up Baby), Cary Grant (i North By Northwest), Isaac Hayes, Poul Henningsen, Buddy Holly, Lyndon B. Johnson, Philip Johnson, James Joyce, Robert F. Kennedy, Martin Luther King Jr. Henry Kissinger, Irving Paul "Swifty" Lazar, Le Corbusier, Michel Legrand, John Lennon, Harold Lloyd, Vince Lombardi, Marcello Mastroianni (i 8 1/2) Darryl "D.M.C." McDaniels, Steve McQueen (i Thomas Crown Affair) Arthur Miller, Henry Miller, Thelonius Monk, Aristotle Onassis, Roy Orbison, Gregory Peck (i To Kill A Mockingbird) I.M. Pei, Sir Andre Previn, George Reeves som "Clark Kent," Max Roach, Theodore "Teddy" Roosevelt, Jr. Eero Saarinen, Yves Saint Lauren, Jean-Paul Sartre, Arthur M. Schlesinger, Jr. Charles M. Schultz, Frank Sinatra, Upton Sinclair, Igor Stravinsky, George Szell, Toots Thielemans, Hunter S. Thompson, Spencer Tracy (i Guess Who's Coming To Dinner) Heitor Villa-Lobos, Andy Warhol, Lew Wasserman, Malcolm X (aka El-Hajj Malik El-Shabazz)
Samtliga tidlösa stilikoner! Och då är det bara killarna...
Varför är det så omöjligt att hitta kul bågar i huvudstaden? Med kul menar jag bågar som "ger" något...
Därför vill jag gärna avslöja min leverantör, http://www.allynscura.com
Där hittar du det du behöver och kan på så sätt aktivt deltaga i projektet att rädda mångfalden. Köp några par vet jag!
/P
Vilken tur att jag inte sysslar med den här bloggen för att få besökare. Jag gör det för min skull. De få som läser den märker nog också det.
Dessutom så handlar Random TRAD om min syn på kläder, inte om mode eller stil (eller något annat verkar det som.) För mig så händer det inte så mycket intressant i klädväg där ute att det går att skriva om min största passion på daglig basis. Så är det med det.
Nu till dagens tema. Glasögon.
Världens viktigaste personer är glasögonbärare.
Behöver du bevis? Ok, här:
Woody Allen, Salvador Allende, Arthur Ashe, Samuel Beckett, Bill Bernbach, Alfred Brendel, Dave Brubeck, Charles Bukowski, William S. Burroughs, Sir Michael Caine, Truman Capote, Harry Caray, Fidel Castro, Ray Charles, Aaron Copland, Elvis Costello, Sammy Davis Jr. James Dean, Guy Debord, Johnny Depp, Paul Desmond, Vinicius de Moraes, Charles Dutoit, Juan Garcia Esquivel, Bill Evans, Peter Fonda (i Easy Rider) Mahatma Gandhi, Ira Gershwin, Jean-Luc Godard, Tenzin Gyatso (som Dalai Lama), Dizzy Gillespie, Allen Ginsberg, Cary Grant (i Bringing Up Baby), Cary Grant (i North By Northwest), Isaac Hayes, Poul Henningsen, Buddy Holly, Lyndon B. Johnson, Philip Johnson, James Joyce, Robert F. Kennedy, Martin Luther King Jr. Henry Kissinger, Irving Paul "Swifty" Lazar, Le Corbusier, Michel Legrand, John Lennon, Harold Lloyd, Vince Lombardi, Marcello Mastroianni (i 8 1/2) Darryl "D.M.C." McDaniels, Steve McQueen (i Thomas Crown Affair) Arthur Miller, Henry Miller, Thelonius Monk, Aristotle Onassis, Roy Orbison, Gregory Peck (i To Kill A Mockingbird) I.M. Pei, Sir Andre Previn, George Reeves som "Clark Kent," Max Roach, Theodore "Teddy" Roosevelt, Jr. Eero Saarinen, Yves Saint Lauren, Jean-Paul Sartre, Arthur M. Schlesinger, Jr. Charles M. Schultz, Frank Sinatra, Upton Sinclair, Igor Stravinsky, George Szell, Toots Thielemans, Hunter S. Thompson, Spencer Tracy (i Guess Who's Coming To Dinner) Heitor Villa-Lobos, Andy Warhol, Lew Wasserman, Malcolm X (aka El-Hajj Malik El-Shabazz)
Samtliga tidlösa stilikoner! Och då är det bara killarna...
Varför är det så omöjligt att hitta kul bågar i huvudstaden? Med kul menar jag bågar som "ger" något...
Därför vill jag gärna avslöja min leverantör, http://www.allynscura.com
Där hittar du det du behöver och kan på så sätt aktivt deltaga i projektet att rädda mångfalden. Köp några par vet jag!
/P
fredag 10 oktober 2008
Sommaren, reflektion
Problemet med seersucker*, madras och illgrön paisley är inte att det är fint. (Det är ju knäppt elegant.) Problemet är istället att det är en minoritet som håller med mig. Åtminstone på den här sidan av Atlanten. Det enda stället jag mått riktigt bra i denna outfit** (i Europa) är i Rom. Hur kommer det sig? * Dessutom mycket nöjd med att jackan är en så kallad "3 to 2 roll". Dvs den översta knappen och knapphål ligger i slaget och viks bort. Det innebär bland annat att slaget får ett naturligare fall och man slipper "kantiga"(pressade slag) vilket så klart är vulgärt. Om du funderar på seersucker är det dessutom viktigt att tyget är våfflat. En helt slät seersucker är urk, yick, hurr och bör undvikas till varje pris. Däremot: Vinfläckar, lagningar och sur tobaksdoft skall ses som pluspoäng.
* *Har lyckats lista ut vilken typ av skjorta som passar bäst till seersucker. Mörkblå/marin linneskjorta givetvis!
/P
torsdag 9 oktober 2008
onsdag 8 oktober 2008
Thou Shall Not.
Gud skapade människan till sin avbild. Nu vet du hur gud ser ut. Sedan skapelsens begynnelse har vi kanske då och då, eventuellt fått små, nej, pyttesmå tecken på det som konstnärerna kallar "divinitus inspirata". För herr Pilati är liknande tillstånd vardagsmat. Av dödssynderna fokuserar han snillrikt på att instigera avund. Bara det. För mig spelar karln i en egen division. Hans kollektioner är genomgående hyllningar och uppateringar av av de sartoriala klassikerna. Ingen levande designer gör det med sån panache. Hans kläder doftar faktiskt av eteriska oljor. Kläderna tycks användas som terapiform, ömsom sorg och antidepressiva medikament möter idealiserade bilder av lycka. Det pefekta. De träder fram från pennan. Ofullkomliga men ändå perfekta i tanken. Hatten av. Inga tvivel, gud finns:
fredag 3 oktober 2008
Zeitgeist.
Kläder följer som bekant tidsandan. Vad skulle då dagens läge innebära för varje normal människa med ett uns av gefühl?
Svar: Tänk kolportör/paperboy möter Scapa Flow. Dubbelknäppt. Tyngre skor, bredare läst. Mörkare färg. Mer distanserat. Kallare utåt samtidigt varmare/mjukare/sublimare signaler. Inget som leder tanken mot pengar (oviktigt, och vulgärt). Tyngre rakare gång (inget flanerande). Fixerad blick. Sakta. Sorg. Täckta halsar/hud. Partisan. Eklektiskt och svårplacerat. Fegare. Knogjärn. Pollock/präst. Sönderfall, långsammare. Vatten/hav/ö. Kanske sluter vi oss? En gnagande känsla av att vi sett detta förut. Omvända världen.
Detta gäller givetvis endast västvärlden, i Kina gäller "business as ususal".
/Patrick
Svar: Tänk kolportör/paperboy möter Scapa Flow. Dubbelknäppt. Tyngre skor, bredare läst. Mörkare färg. Mer distanserat. Kallare utåt samtidigt varmare/mjukare/sublimare signaler. Inget som leder tanken mot pengar (oviktigt, och vulgärt). Tyngre rakare gång (inget flanerande). Fixerad blick. Sakta. Sorg. Täckta halsar/hud. Partisan. Eklektiskt och svårplacerat. Fegare. Knogjärn. Pollock/präst. Sönderfall, långsammare. Vatten/hav/ö. Kanske sluter vi oss? En gnagande känsla av att vi sett detta förut. Omvända världen.
Detta gäller givetvis endast västvärlden, i Kina gäller "business as ususal".
/Patrick
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
