Lilla rakhyvel.

Har en tid lekt med tanken på att gå över till rakning med riktig rakkniv (single blade). Hyfsat TRAD men också ganska miljövänligt. Efter att ha konsulterat tyskarna några gånger i frågan så har jag nu backat till att pröva det lite fegare TRAD alternativet: en s.k "butterfly razor". (Du vet den där sorten din pappa använde fram till 1970.)

Fördelarna är flera, låt oss börja med de uppenbara:

a) Du använder riktiga rakblad som är vassare än de där parkopplade skämten du använder idag. Bättre resultat med andra ord.
b) Du använder rakblad som håller sig vassa längre än de där "moderna" klena bladen.

c) Du kommer garanterat att få dem för dig själv (kvinnor som rakar benen med dessa rackare är förmodligen suicidala, alternativt galna.)

d) Du kan räkna med att få använda kemtekniska underverk som alunstift & pre-shave oil oftare.
e) Du kommer aldrig mer hasta en rakning, det gör helt enkelt för ont.
f) Du kommer att upptäcka att det tar längre tid att raka sig. Det är bra, ty "tid är inte pengar". Det är en möjlighet att fundera över livets förgänglighet och framtida triumfer.

g) Du kan enkelt koppla loss bladet och göra slut på eländet en gång för alla.

(Som vanligt är det ganska svårt att få tag i dessa klimatsmarta små rackare här i samebyn. Tyskarna har några på ingång, märke? -givetvis Taylor of Old Bond Street.)

/Patrick

Basta. Service.

Ingen kö. Dålig service. Enkel lösning. Dessutom rackans effektiv sådan. Skulle du dessutom råka sporta en hyffsad Greatcoat så blir det obehaglig stämning. Korrekt stämning skulle man kunna säga.

(Behöver jag nämna att visslan på bilden var standard issue i US army WW2?. Nej det behöver jag inte. Givetvis finns fanskapet inte att få tag i här i samebyn. Buzz Rickson säljer det lilla mästerverket.)

/Patrick

Död TRAD, hatten av.

Claude Lévi-Straus blev bara 101 år. Fattar du exakt hur TRAD det är?

OK. Båt, bil eller tåg.

Livet som slumpmässig TRAD innebär nya upptäckter ungefär vart tredje år. Självklarheter som kläder, konst, musik, film, litteratur är ju självskrivna i den inofficiella boken som handlar om TRAD. Jag inkluderar såklart även mat, dryck och diverse "sporter" som typiskt TRAD. (-Fuck it, det mesta är ju TRAD.)

Har ett par år funderat kring bestick och kan nu konstatera att en ny möjlig TRAD nivå har öppnat sig. Hemligheten är: egna bestick. Jämt. På jobbet har jag sedan något tillbaka år trakterat egna bestick (lite av en självklarhet) men undvikit denna TRAD (o)vana på krogen. Det verkar helt enkelt för skruvat.

Tror dock att jag nu bestämt mig för att det är korrekt überTRAD att traktera en sommelierkniv som ersättare för krogens vulgära knivar. Den dubblerar som vinöppnare/seppuku- (harakiri) kniv och borde möta muntra/sura tillrop av servisen. Har spanat in en dylik till salu hos Pontus! på Brunnsgatan som ser knäppt kosher ut. Dessutom har den tillräckligt stort blad. Jag tror att det är en Laguiole (från Aveyron) men är inte säker. Bara att införskaffa.

Återkommer i gaffelfrågan.

Nackdelen är flygresor som då ytterligare kompliceras av knivar i bagaget. Spelar ingen roll, det var länge sedan flyg var TRAD. (Alltså: från och med nu blir det båt, bil eller tåg.)

/P

Armband som inte förolämpar din omgivning.

Sitter du, liksom jag och känner dig som en idiot, befriad från sartorial inspiration?
Enkel lösning: piffa upp dinkan med ett watch-strap av textil. Har du liksom jag köpt dessa på Brooks Brothers, j.Press eller annan valfri TRAD leverantör i USA? Visst kändes det aningen omständigt? Dessutom knappast bra för miljön att dedikera transatlantiska flygresor till dylika småinköp. Den evige Van Kemp tipsade mig om en leverantör i Europa som har exakt det du vill ha. Dessutom till priser som gör det möjligt för en luspank TRAD att beställa en till onödig French 75 på Zink.

Vad vill du ha? Ivy league, Royal Green Jackets Watch Strap eller Eton? -Allt finns!

Insallah säger jag.

/Patrick

Officer's Cavalry Twill Pants

Jag är ju normalt en ivrig förespråkare för all Americana och helst då Amerikansk fuskTRAD men här kommer ett undantag: Jeans. Jeanzzzzz. Jeans är "jättekul". Jeans är "kultur" och tydligen rackans viktiga som markör för stil och finess.

Fel. Fel. Fel.

Jeans är som bäst "praktiska uppgraderade cowboybrallor". Det fanns en tid innan jeansen och då gick riktiga karlar i byxor som hade fler fördelar än att förfalla snyggt. Det jag tänker på är givetvis cavalry twill. Tyget är slitstarkt som jeans (idag hittar man det främst i ridbyxor vilket kanske inte är så konstigt, "cavalry" handlar ju lite om hästar...).

Well well. De kommer i alla kulörer men mest TRAD är såklart "Officer's Pink" som är khaki med svagt rosa underton. De kännetecknas av sin smala passform, svårt osexiga höga midja och det fall som blir resultatet av tygets väv. Väven går snett på diagonalen och har en aning stretch. Tänk en smal chino/khaki/slacks fast i grövre tyg. Perfekta för alla väderlekar och årstider på den här sidan om Eastbourne.

Hittade själv ett par på Widforss av märket Beretta (ett märke som för övrigt är ute på en ganska spännande sartorial resa) i somras. Briljanta.

Ett varningens ord dock: De som inte känner sig helt bekväma med att sporta en stil som annars främst representeras av han, den gamle alzheimersjuka majoren i Fawlty Towers, bör se upp. Man ser helt enkelt intorkad ut i dem. Men: man ser också ganska rejält TRAD ut. Toppen med andra ord.

/P

Kort TRAD tips:

a) "Chipotle tabasco" - potent skit som lyfter vilken hopplös omelett som helst. b) HP sauce. Vaffan, det GÅR inte att undvika HP i TRADköket. Allt mår bättre med HP. c) Worcestershire sauce... I rest my case.

TRAD must drink TRAD drink

Kläder är fortsatt intressant. Det är bara det att jag inte hittar något som gör mig speciellt inspirerad. Jag sportar "bum-style-TRAD". Lappat och lagat. Passar bättre tidsandan tycker jag.
Istället har sommaren handlat om annat som är TRAD. Mest drycker... Jag vill lista tre bra erfarenheter:

1. PIMM'S. Tycker att wikipedia summerar det bäst: Pimm's is most common in Britain, particularly Southern England. It is one of the two staple drinks at Wimbledon, the Henley Royal Regatta, and the Glyndebourne opera festival, the other being Champagne. A "Pimm's Cup" is also the standard cocktail at British and American polo matches.

2. Single hop ale. Efter att ha missbrukat diverse bitters (bäst är Bedarö) så trillade jag över Oppigårds "Single Hop Ale". Den är TRAD så in i bängen. Som att dricka en floral garden show i Sussex, inklusive besökare.

3. "French 75". Här pratar vi OG-taliban-style-über-TRAD... Enkelt är det en ginspetsad champagnedrink. 2 cl gin, 2 msk sockelag, halv citron pressad. Det hela skakas sedan iskallt. Resultatet häller du i ett champagneglas och fyller upp med förslagsvis Pol Roger. Man kan göra samma drink med Cognac men det blir lite mindre cool tycker jag. Det fina är just att våldta champagne med gin. (Faktum är att champagnens nyanser försvinner totalt, man kan lika gärna använda valfritt torrt bubbel.) Drinken är enligt myten från WW1 och därmed dubbelt TRAD.

Sidolektyr till "French 75" är valfri bok av Albert Kahn alternativt Peter Englunds senaste (Stridens skönhet och sorg).

Det är mycket viktigt att inte underskatta effekten av gin + champagne. Det blir helt enkelt "kaliber 75". Försiktighet således. Helt ärligt...

/P

Mustasch. ZZzzzZzzzzz

Mustasch... Sparar ut skägget för att kunna testa hur en korrekt mustasch skulle kunna te sig på min överläpp. Jag har aldrig testat tidigare och jag är givetvis livrädd att den ska bli misslyckad, misstolkad eller bara helt pinsam... Om den mot förmodan skulle fungera så ser jag fram emot vaxet, kammen och märkliga sovhjälpmedel som skall spännas runt ansiktet.

Well well. Vi får se...

Nu är det alltså hög tid att undersöka efter vilken typ som är mest chap. Ur TRAD synvinkel så gäller givetvis en ganska sparmakad mustasch av brittisk officersmodell. Måste alltså researcha snabbt som en vessla. (Det innebär i praktiken att jag måste kolla gamla engelska krigsfilmer från femtiotalet. Måste dyka ner i Van Kemps videobibliotek snarast...)

Uppföljning kommer.
-Önska mig lycka till!

Mackintosh i paisley.

Köpte en Mackintosh någon gång tidigt nittiotal på a.p.c (co-branded, båda VM på taggen!).
Den var underbar och användes flitigt som alternativ till pappas gamla fishtail. Tror att den ligger kvar i någon flyttlåda i behov av lagning. Saknad men inte glömd.

Nu hittar jag den här lilla rocken och blir gladare än på länge.
Mackintosh gör fortfarande vackra rockar!



/Patrick

Trad på väggen där hemma. Vad hänga upp?

Svar:



/Patrick

Livslång TRAD

Kläder är som de är. I tider av ekonomisk depression kan det dock kännas onormalt oviktigt med fjäderbyte. Det kan därför vara på sin plats att se vad som är TRAD mer ur ett beständigt perspektiv. Lite mindre förgängligt. Hmm...låt oss se... ögon är ju per automatik TRAD. (Ju sämre generellt skick de är i, desto bättre.)

För att förenkla så har jag gjort följande lista med en praktisk poängskala för den late:
0 Fungerande ögon må vara vackra men TRAD är de inte. (Ok, David Niven säger du...Viss avundsjuka från min sida lyser igenom.)
1-5 Glasögon, beroende på modell.
6 Här pratar vi nervösa ryckningar under glasögon.
7-8 Monokel. (Har du dessutom synfel på båda ögonen men väljer att medvetet "offra" ena ögat så kommer ticksen automatiskt.)
9 Eye-patch... T.R.A.D. (Tänk Moshe Dayan)
10. Mensur ärr...T-motherfuckin-RAD, überTRAD med andra ord. (Dessutom politiskt känsligt/inkorrekt i vissa kretsar även om det givetvis inte har ett dyft med krigsfilmernas stereotyper att göra.)

Själv siktar jag på mensur nivån.



/Patrick

Klä på dig den här.

Pyjamas och Fez på. Fotbad. Thé, scones (KO marmelad på givetvis, eventuellt lite västerbotten vid sidan) och denna i bakgrunden på högsta volym:



Kan det bli mer TRAD?

/P

EuroTRAD goes USA - tillbaka till nutiden.

Läser om "boyfriend-fit" som tydligen är "vårens jeans". Förmodar att det betyder en passform som ser ut som att man lånat pojkvännens jeans? (Lite svårt att relatera till då jag inte har någon pojkvän, vad jag vet.) Lite loose sådär? Det handlar alltså förmodligen om jeans för tjejer... Oavsett, det fick mig att tänka på Morrisseys ganska slappa 501 som han brukade sporta på åttiotalet (kanske för att han har fler pojkvänner än jag). Hopplös passform, gärna med en näve påskliljor i bakfickan. Ofta kombinerade han det hela med en storblommig skjorta också... Ganska snyggt faktisk och en trevlig kommentar/motpol till Thatchers ganska hårda gruvstrejks UK, med tillhörande macho arbetarmode. Nu bor ju karln i USA och verkar ha sålt sig till någon sorts taco-goes-rockabilly-estetik. Också snyggt, även om det inte är för mig. Han har ju alltid haft en fablaise för crombie coats (alltid grå...) och svarta lågskor. Hmnn.. Jag tror att Morrissey 1986 + Morrissey 2009 är "vårens 2009".

Vad fan detta har med TRAD att göra återstår att se... (Själv är jag mest sugen på en axelväska i cordovanläder.)

/Patrick

PS. Läste också att Cheap Monday tänker/ska/har gjort jeans chinos till våren. Själv har jag hittade jag tre par förra hösten (ett par från rugby, ett annat från polo och det tredje paret kom från acne). Jag hoppas att de blir eleganta så att fler upptäcker den sartorialt knepiga, men underbara charmen med "gubbjeans". DS.

Det är ett helvete med byxor...

Innan min trip till Baltikum förra veckan så gjorde jag visit hos en viss van Kemp. Han hade hört hur jag lyckats totalförstöra ett par bra cognacsfärgade handskar (jag använder bara handskar i en viss nyans). Van Kemp förbarmade sig över mig och erbjöd ett par Gieves & Hawkes som substitut. Nu är det så att det sällan slutar med ett par handskar när vi träffas. Istället utrustades jag utöver handskarna med en Great coat (förmodat skräddarsydd?) i perfekt passsform samt två västar i tweed(!) och lite annat smått och gott. Västarna satt som en smäck men vi konstaterade att de såg aningen korta ut till de cowboybyxor som jag hade på mig. "Funkar inte med de där moderna (avsmak) brallorna" sade han. Fortsatte med "alltså, Brittish cut, annars får det vara". Med det avsågs givetvis byxor som inte är låga i midjan. DET mina vänner är inte lätt att hitta i samebyn. Det är synd.

Johannes (som ännu inte givit upp sin tro på livet = kläder) tipsade mig om en viss Thome Brownes "visning" där han byggt ett femtiotalskontor och placerat sina modeller som kontorsarbetare... Vad glad jag blev. Fint. Hittas här.

Herr Triumf tipsar mig vidare om Lanvins Acne äventyr. Tittar dit och ser en fin, avkopplad kollektion (om än aningen omotiverat dyr?). Gillar korta shorts såklart men även den raka linjen de valt på resten. Snyggt!

Lyckades komma ihåg att köpa en flaska Linie Aquavit förra veckan! Planen är nu att starta vårens TRAD på insidan, via den g.a.l.e.t. eleganta transekvatoriala drycken. Kanske kan det hjälpa mig tillbaka till sartorialt hopp och glädje?

Vad vet jag. Jag ger det ett skott.

/Patrick

PS. fortsätt att tipsa mig. Lord knows I need them... DS

Måndag = Klein Blau.

Mycket konstigt. Två herrar dyker samma dag upp på byrån och sportar "Klein Blau" manchesterbyxor. Kommer det en till imorgon så pratar vi tecken från gud. Det är väldigt snyggt med Kleinblått till vit, krispig skjorta. "Bra" är ord som dyker upp. Borde givetvis kombineras med ett par Clarks i camel suede. Enkelt.



PS. Noterade häromdagen att det sartoriala geniet Philip smygexperimenterar med basker. Det är givetvis kosher-de lux och bör uppmuntras. DS.

/Patrick

Random TRAD vs slumpmässig traditionalist...meta.

Som de flesta vet så arbetar jag på en ganska sartorial arbetsplats. Igår blir den sociala arkitekten David indirekt orsaken till att en TRAD hänger ut en annan. Jag råkar kommentera Bernt Hermeles huvudstatus. Han är uppe på byrån för att prata med oss (men det blir mest med David) om småsaker som t ex resultatet av att internet möter upphovsrättslagar. Läs artikeln här: Men våga inte kritisera David för hans självklara observation. Är folk verkligen så efterblivna som kommentarerna? Herre gud.

"Fin Trilby"

Vad kan en stackars TRAD göra när han ser en man som så uppenbart värnar sitt huvuds förmåga att bära upp stil och finess? Det är klart att man ger en komplimang. Det hela hamnar senare på Bernt Hermeles blogg. Eftersom jag av någon anledning inte skrivit något här på Random TRAD om Trilbys så tänkte jag i Hermeles ära publicera två bilder med hatten i fråga. Det är nämligen inte en lätt sak att bära hatt 2009. Det kräver sin man. (Lite som flugor.) Bernt som ju givetvis sportar något som jag gissar är en Panama i sin profilbild är en hattambassadör vad han en må tycka om saken. Jag tror att jag råkade dubba honom till "slumpmäsig traditionalist" också men det var givetvis fel. Det är inte slump när man har (minst) två hattar.

Den första bilden är på mästaren av OG-taliban-TRAD, Mr Van Kemp.



Bär min käre vän en Trilby? Ja. Perfekt? Ja.


Bild två är på Random TRAD själv.



Trilby? Ja. Pefekt? Nja... well, nästan.


PS. Det viktigaste är att INTE låta hatten glida bak och upp över pannan. Då blir det nämligen "indiepop" och knappast TRAD. "Ovärdigt" är ord som dyker upp. DS:

/Patrick

Istället för TRAD. Minnen...

2002 Smekmånad, Quito Equador, utanför den stora banken. Jag och Annika står utanför och funderar på om vi skall gå och ställa oss i den värsta kön jag någonsin sett: +500 pers, huller om buller på ett stengolv framför små glasgluggar omringade av beväpnade vakter. Samlingen verkade dessutom ganska agiterad, kösystemet fungerade "sådär".

Annika och jag står och pratar om hur vi skall göra. Tittar upp och där kommer han: 1.90 lång Amerikan iförd chinos, MA-1 (olive-sage), vit T-tröja och något som ser ut som Clarks desert boots (inte säker på skorna, det gick snabbt, kan ha varit desert storm OG). Har karln ett par Ray Ban cyklar på näsan? - Check. Ser han ut som en uppdaterad version av "the quiet American"? -Check! Gick han in och ställde sig i kön eller tog en lapp? -KNAPPAST. Han gick in och raka vägen fram till en kassa (trängde sig helt sonika före "kön").

Två resultat:
1. Jag inser (igen) att världens i särklass softaste vardagsklädsel (i Sydamerika) är "Chinos+MA-1+ Ray Ban's...
2. jag inser att: om man är "kaukasier" i Equador så förväntas man inte "stå i kö" - man går före alla köer...

Jag gjorde givetvis som amrisen, gick in och trängde mig förbi hela folksamlingen... Ingen protesterade... inte ett ljud.

Skäms givetvis för "Sun City" vibben idag, men det var inget jag kände att jag kunde göra så mycket åt där och då... (Sartoriala erfarenheter går inte nödvändigtvis hand i hand med etik och moral.)

Det kan vara otrevligt med kläder.

/Patrick

"OG TRADS UNITE", Nantucket Reds & linjeakvavit.

Vet inte riktigt, men jag tror att det var ett par år sedan när Van Kemp tipsade om "Nantucket Reds" och informerade mig om exakt varför det är stillöst med nya dylika, men rackans mycket cred med ett par gamla.

Som vanligt handlar det om tillhörighet. Den som spenderat en rad (helst i generationer) ferier på Nantucket är "OG TRAD" Medans den stackare som hyrt en stuga en ynka sommar, införskaffat sig ett par "reds", kommer hem med oblekta brallor och blir automatiskt sans cred (= inte TRAD).

Givetvis har Murray's Toggery Shop (OG Nantucket Reds) fattat dilemmat och säljer alltså även "pre-faded" Reds. Det gör det hela lite knivigare för oss som vill köpa in oss i OG TRAD versionen ett halvt jordklot från Nantucket... Som tur är så är sartorial "N. Reds" knappast legio här i sameland så ebay är fortfarande virgin territory gällande dessa produkter.

Vadan detta inlägg?

I fredags så går jag, "17" och Måns ner för BirgerJarlsstraße då vi mäter en silverräv iförd röda cordoroys.

Jag: "Erhhh.... han har ju knappast seglat över ekvatorn" (jag drar sedan den trötta, och ganska tveksamma storyn om vem som får bära röda byxor... det gäller kanske slacks, knappast manchesterbyxor.)

17: "Hmnnn, precis som linjeakvavit, som ju måste sjörullas (lagras) på fat, passera ekvatorn (två gånger), för att få kallas linjeakvavit."

Jag: "Solklar TRAD markör således: glida omkring i röda byxor och impregnera sig konstant med linjeakvavit!"

Jag: "....Hmnnn, undrar om det inte blir ännu bättre i Nantucket Reds..." Sedan följde ovan berättelse/halvsanning.

Dagens tips är alltså två: En TRAD dryck för sommaren -09 och ett TRAD tyg, företrädesvis i byxinkarnation. En oslagbart TRAD kombination!

Lätt & budget TRAD för alla!

/Patrick




PS. för den som tvekar: Det är av exakt samma anledning man sportar Stan Smith's väl inspelade på grusplan. Tennisgrus producerar en snarlik, galet elegant, nyans på pjucken (tack Mathias) Här kan den som undrar vad för skodon som passar N. Reds få en ledtråd (endast för casual användningsområden givetvis). DS.

Mjukstart, ett sk. "konstaterande".

Den knäppt elegante Herr Orlic glider in på byrån iklädd en prima rosa skjorta. Jag har på mig min Skotska slips (Gordons tartan). Jag minns då att en oerhört TRAD kombination är just rosa skjorta och tartanslips. Vi prövar. Det är mycket elegant. Sen sitter vi där.

/Patrick

NeoTRAD igen.

Som sagt. Inget vidare på inspirationsfronten ännu. Hämtade en bra kostym från Rugby RL igår på posten. Den sitter konstigt nog perfekt. Konstigt, jag har inte precis "Ralph lauren kropp". Mörkblå "pin-stripe" och alltså lite av en perfekt vardagskostym.

Fick ett mail av Sanna med tips om Andre Benjamins launch av "Benjamin Bixby", ett 30-tals inspirerat klädmärke med förmodligen unikt smal målgrupp. Hörde om hans planer i samband med att "Hey Ya!" videon släpptes (André ritade själv plaggen i videon) för några år sedan men har inte sett ett enda plagg innan Sannas mail. De ser ut så här:







Samplat mode, omtolkat, förljuget och elegant. Gillar detta. Om någon nu skulle undra.



Karln ser dessutom ut att gilla Madras, världens konstigaste tyg som är lite av en personlig sommarfavorit. Jag minns just att jag kommenterade tyget (förmodligen aningen berusad) här:
Well well... Alla som promotar Plus-fours, luftballonger i eklektisk mix, är värda min tveksamma respekt. Kul också med tips! Tack! Skicka gärna fler om du har något. Jag har fan inte tid att kolla hela internet själv...

/P

PS. Tror att jag skrev om "slappa strumpor" i något tidigare inlägg... Såg precis att Ralph L. kombinerar slappa off-white beiga strumpor till seglarskor i vårens Rugby kollektion... Vad var det jag sa.... Sen kan man ju ställa sig en aning skeptisk till "strumpor i seglarskor" som ju som bekant är extraordinärt vulgärt... Kolla själv på rugby.com Det ser helt otippat ganska bra ut! DS

Konstpaus.

Har inte sett ett enda plagg som inspirerar mig i år. Inte så att de inte finns där men mer så att jag brukar vänta tills den där "vill ha NU" känslan infinner sig. Sitter istället och saknar min garderob. Nästan alla kläder ligger i lådor, magasinerade, nästan bortglömda sedan snart två år tillbaka. L2B jackan med krucifixet, vita levis och alla tweedar. Saknar dem alla. Funderar på att odla mustasch... Börja bära trilbyn? Hur ska man förhålla sig till de gråa hårstråna som dykt upp den senaste tiden? Varför finns det inga fina glasögonbågar. Vad heter den där iskalla fiskartröjan med sned stängning som salig Joppi hade? Varför är Zweifel installationen i Berlin borta. Den var genial. Hur ska jag lyckas gå på konserten nu på lördag?



Skulle tro att khaki, beige och brunare nyanser kommer stort lagom till våren för min del. Slitet och säckigt.

Funderar på katolicismen. Typisk söndag.


/Patrick