lördag 29 november 2008

Så bra!



Lördag. Det var först idag jag hittade till Kocksgatan 17´s Herrekipering.

Det började redan vid frukosten. Jag sitter och njuter av SvD och bläddrar igenom kulturen i jakt på "under strecket" som ju nästan alltid är kosher. Idag är det en artikel av en Karl Steinick (redan namnet bådar gott!). Han recenserar bland annat boken "The invention of Scotland: Myth and History" skriven den nu avlidne av Hugh Trevor-Roper. Boken är säkert spännade men jag studsar till när jag läser om hur kilten, detta briljanta plagg, i princip är en fantasiprodukt utan reell koppling till Skottland... Mytologiseringen, skapad av lika delar excentriska engelsmän och nationalistiska Skottar är alltså ett hjärnspöke... Tartanmönstren (du vet det där som vi fått lära oss tillhör specifika klaner), är egentligen ett ganska nytt påfund (tidigt 1700-tal) vars främsta syfte verkar vara att skapa en större marknad för rutiga tyger...
Att sedan detta, av hela världen, nu ses som något "urtypiskt" skottskt gör det hela ganska rätt kul. Betänk sedan hur Madras tyget, från början egentligen bara ett Indiskt försök att kommersiellt konkurrera med samma Skottska rutmönster, skulle omtolkas (och omtolkas) tills det idag associeras med TRAD Americana. Brooks Brothers, J.Press etc...

Lögn + tid = "sanning" även när det gäller aptraditionella kläder alltså...

Hur leder detta till Kocksgatan 17?

Jo, i ett tidigare inlägg så surade jag ur på en Busnel tröja som jag köpte i våras. (Inlägget handlade egentligen om fiskartröjor och jag har ju lite av en fabläs för detta plagg.) Jag gillar dem alla. Armor Lux, Saint James, Le tricoteur etc. De är underbara allihopa. Via Philip på jobbet så tipsas jag om ett märke som jag totalt missat hittills: S.N.S Herning, ett Danskt stickeri som tydligen tillverkat dessa tröjor sedan 1931. Som kvartsdansk så måste jag ju bara ha en sådan tröja... En Google senare så hamnar jag på "Kocksgatan 17 Herrekipering".

Åker dit direkt. Dessvärre satt familjen och väntade i bilen utanför så jag hann inte gå igenom hela butikens sortiment men det såg bra ut. Konstaterar t ex att ägarna är där och att de gillar knäppa byxor och Harris Tweed liksom jag. Inhandlar en S.N.S Herning och är helnöjd. Fin, tung kvalitet och långsmal i snittet. Perfekt.

Det betyder att min fiskartröjemytologi nu även inkluderar Europas kronjuvel: Danmark. Kattens allra finaste Fiskartröja...

/P


måndag 24 november 2008

Man in tights.



Insnöad (denna gång rent fysiskt) så har jag haft lite tid att reflektera över mina skumma sportreferenser. Kom fram till att det finns en gemensam nämnare: Larviga byxor, typ “thights”…breeks, breeches eller plus twos...knickers...you name it.

Låt mig se...
a) Fäktning. Finns där skumma byxor? -Jo det gör det.
b) Golf? Några breeches med i bilden? Jajjamensan. (iofs är jag det bara jag som fortfarande spelar i plus 2´s…)
c) Ridningen… tja, med short-chaps så ser ju ridbyxorna ut som: voila! Breeches…

Det är ju fjantigt.

Ja...erhhh.. jo...

/P


torsdag 20 november 2008

Hästbiten på hästbiten...

Och jag gick till "Hästbiten" på söder. Och de hade rea och jag plockade ut ett par ridbyxor samt ett par mörkbruna leggings. Och jag provade även Primebootsen jag orerade om igår. Och de var pretty fuckin' far from "prime".

Hade alltså helt rätt i min misstanke om att Spanjorer bör hålla sig borta från skotillverkning. (Drog alla som kan det här med ridstövlar när Franco dog?) Om man får lägga till något på listan över saker som Spanjorer bör undvika så ligger matlagning nära till hands. Tapas... "pikant" ....ja eller hur...

Det blev alltså ett par bruna RM Williams i exakt samma nyans som de där chapsen. Tillsammans bildade de en ganska hyffsad enhet. Hatar ju att komma i "ny kläder" men det kändes faktisk helt OK denna gång. Jag fick aningen bättre hållning.

(Faktum är att det är kanske det enskilt viktigaste man skall fråga sig sjäv när man utvärderar ett plagg som man gillar?)

En ny häst fick jag också: Santos, en travglad rackare full med muntra infall. Stendum men med attityd. Han verkade gilla massage och osäkra ryttare som han kan bestämma över. Jag erbjöd båda sakerna (till en början). Efter en timme med honom så är jag nu övertygad. Ridning är de honungstillverkande insekternas vackraste knän, The Bee´s knees.

Det visar sig att det ligger ett litet skomakeri femtio meter från Hästbiten. Den fryntlige ägaren för skomärket Loakes, ett lite billigare alternativ till exempelvis Church och gänget. Jag äger inga Loakes och kan inte självupplevt bedöma kvalitén men Måns på jobbet har ett par riktigt snygga höga broughes som jag synat lite närmare. De verkar vara OK i sömnad och läst. Däremot är de lite "lättare" än mina Church och jag tror att det beror på frånvaron av skinnfoder. Det som gjorde mig lite extra glad var dock en speciell modell som han säljer. Ett par grainade svarta broughes!
Alla vi som (inspirerade av Thom Brownes Black-fleec visning) letat efter denna ganska svårhittade modell, har nu en plats där de finns att köpa för en relativt billig penning.


/Patrick



Bonus: Världens för närvarande näst coolaste man.


onsdag 19 november 2008

ett, två, tre. fyra.

Äntligen en dag med substans och mening.

1.) Tre tuffa påvar:

Påve Victor - 189 till 199
Påve Militades - 311 till 314
Påve Gelasius - 492 till 496

Samtliga från den Afrikanska kontinenten, samtliga Berber. Yeah.

2) Sedevacanismen...
Snacka coola talibankatoliker! De hävdar att samtliga påvar efter Pius XII är fejk eftersom de har gett efter för modernismens. Enligt dem har alltså "the Papal See" stått i träda sedan 1956 (de lite mjukare erkänner dock John XXIII som dog 1963) . Oavsett, det skulle enligt dem, ge att den längsta perioden av sede vacante (tid utan Påve) i den kristna historien är nu (58 år!). Det spöar det digare rekordet från 1269-1271 med hela 55 år. Då, på medeltiden så löstes det med att kardinalerna låstes in och gavs vatten och bröd som "motivator" för att de skulle kunna överens om en ny Papa. Det slutade, enligt myten, med att folket blev så trött på trätan att de helt sonika rev bort taket över bråkstakarna som då (efter några dagar av regn, eller sol?) gav upp och kom överens.

Man blir knäsvag... Snacka om "keeping it real", Take you to school!" etc...

3) Min vädertå tipsar mig om att Shearling är den berömda kattens nästa godnattdress.
(För att inte totalt förstöra din dag så har jag blurrat den vulgära modellen samt de kompletterande asfula plaggen.) En sådan kan givetvis se ut på tusen sätt, det är materialet som min tå vrålar om...



4) Det här med Jodphurs visar sig vara svårare än jag trodde... Det närmaste jag kommit är ett par från Primeboot... Spanska (någon mer än jag som är djupt skeptisk till Spanska skor?). "Randsydda" är de tydligen i alla fall. Alltid något. Ser ut så här:



(Jag inte är dock inte totalt psyksjuk, så jag siktar på samma modell fast i brunt läder...)

/Patrick



söndag 16 november 2008

Att rida. En utvärdering.


(Från filminspelningen av Lawrence of Arabia och "Mr Ed" den talande hästen)

Ännu en helg i surrealismens tecken. Idag så var det "visning" av stugan där jag och min prövade lilla familj bor för tillfället. Det betydde: uppstigning 7.30, städning. Sedan bar det av till staden där min svärmor firades "å de sextio".
Däremellan, hundavlämning, veckohandling, jobb inför presentation och sedan till stallet (13.0o) . Man hinner en del om man måste på fem timmar... Har vi extremt flyt så är vi bostadslösa (igen!) lagom till det nya året. Nu MÅSTE det där jävla huset som vi försöker bygga...bli byggt. Pronto.

Well well, nu till ridningen:

A) Alla kan andas ut (släpp pistolen, knyt ner snaran). Jag köpte inte de där budget Jodphurs liknande skitskorna på Granngården. De var nämligen inte Jodphurs. De visade sig vara något annat. Dessutom var de tillverkade i OPEC inspirerat material. Frågan är vad fan det var skorna försökte vara? (Här finns alltså underlag för tretusen ord bara kring ämnet felmärkta skor. Men låt mig bara säga att jag blev lite "besviken". Personalen tittade bara på mig när jag påpekade att skorna var felmärkta. Jag fick mental härdsmälta men beslöt att "dagens väderkvarn" att bekämpa inte var helganställd personal på Granngården). Tittade även på "Blundstones" RM Williams slampiga kusin. De är också av plast (ja inte skon, men sulan som är limmad...) Urk, säger jag. Dessutom ser de (ridversionen med tåhätta) ut som "svetspjuck". Apfula.

Gick istället till stallet iförd mina gamla AIGLE stövlar. Det är ett stycke ingenjörskonst kombinerat med estetik, dessvärre knappast optimala för ridning. Nu står alltså ett par riktiga Jodphurs på önskelistan. Alternativt RM Williams...

(Vill även tipsa om att Långa Raden i Velamsund faktiskt serverar en adekvat Gulaschsoppa! (och egenimporterad tjeckisk lager!). Detta bådar gott inför julbordet som de tydligen tänker erbjuda i år.)

B) Jag rider "sådär". Lyckades galoppera lite, göra några "volter" etc och det är väl ok med tanke på att jag började igår men seriöst, här behövs mera tid på hästryggen. Fortsätter alltså rida med start onsdag kväll. Blev dessutom lite kär i "min" häst Fabian. En elegant rackare från Spanien, vi blev kompisar direkt.

C) Modern femkamp. För att jag skall kunna betitla mig "femkampare" (för övrigt en självklarhet att man skaffar sig skumma titlar) så behöver jag lägga till Ridning till min nuvarande repertoar. Fäktningen har jag redan koll på (värja) och simma (plask plask... hur svårt kan det vara?) Skytte (knappast hjärnkirurgi) och löpningen är ju ganska basal... Eftersom femkamp, lite som namnet antyder, handlar om fem grenar och den vinnande strategin är att vara hyffsad i minst tre grenar så behöver jag knappas sikta på att bli Hugo i just ridgrenen. Siktar alltså på att bli "OK" i ritt... inget mer.
Det fina med femkamp är också att den har förhållandevis få utövare. Här finns alltså chansen att handfast syssla med konservering av viktiga kulturella värden. (Kanske kan man senare, på ren volontärbasis erbjuda "sina tjänster" mot fotbollspubliken på Råsunda? Då skulle jag ju dessutom få användning av den där Stone Island tröjan jag köpte. Typ stor förvåning när den "beridna firman" Patrick Kampmann gör upp med klacken ; )

D) Man kan inte rida i jeans. Inte ens i A.P.C jeans. Det gör ont. På fel ställen. Måste alltså även investera i ett par ridbyxor. Det är ett totalt "uncharted territorry" för mig. Här måste djup, talibansk research göras. Och det snabbt. Om Herr Van Kemp skulle läsa detta så är jag tacksam för tips från denne. (Men kom helst inte med tips av stilen "Queens Hussars regiment 1927 drill breeks", gärna något aningen modernare...) Så länge jag slipper plast/nylon/syntet/ och andra "praktiska" material så är jag glad.

E) Jag tänker inte göra detta till en materialsport. (eller hur...)

F) Jag gillar inte plast. Det ställer helt nya krav på mina nästa glasögon. Läste (i Monocle tror jag) om en Japansk firma som fortfarande tillverkar bågar av skal. Kanske en lösning...

G) Fick tag i Herringbone byxorna! Väntas trilla ner i en postlåda nära mig när som helst! Gud är stor.

/Patrick




Dagens bild blir därför en på min morfar Hack Kampmann, iklädd Bowler och fluga. Flugan är nu i min ägo och används då och då. Jag har även fina bilder på karln på kring Hubertusjakten som jag ska försöka posta någon gång. Morfar, liksom jag, började rida i sen ålder 40-ish). Han blev hästbiten och investerade bland annat i ett stureri med fokus på import av arabiska fullblod. Det var ett genidrag och det lyckades i princip ruinera honom. Kudos med andra ord. Pengar är vulgärt.

fredag 14 november 2008

Mission accomplished. Två av tre.

Inköpt: Blackwatch skjorta ...utan Button-Down (givetvis Mr Van Kemp). "Dapper!" Är ord som infinner sig.

Ska imorgon på "nybörjarkurs" i ridning. Detta för att jag skulle tycka att det vore kul att ha en gemensam hobby med min fru och dotter. Jag har ju ridit förut, fast då mest i westernsadel och det är ju vulgärt. Minns speciellt ett ridminne från Hacienda Pinsaqui (Equador) då jag och Annika red uppför en vulkan.



Problemet var att indianen som sadlade upp min häst var typ något längre är Frodo...
Typ lång som Iprenmannen.
Typ "inga problem" tänker du kanske?

- Tro mig, det blir problem när det inte går att förlänga stigbyglarna till korrekt längd. Jag satt alltså mer eller mindre "på huk" en hel dag (på 5000 meters höjd). Syrebristen och det konstanta "kokathé" drickandet försatte mig i ett mycket obehagligt fysiskt och psykiskt tillstånd. (Man blir drogad av kokabladsthé om man dricker flera liter, vilket jag givetvis gjorde. Tänk "Joe Cocker goes Anja Perssons lår i kramp". Urk.

Slutsats? -
Korta män är onda... Indianen ville straffa mig för Cortez framfart och som han lyckades...

Nu till morgondagen problem. Har inga skor att rida i. Funderade på ett par gamla RM Williams som jag har men det visade sig att de är magasinerade (liksom nästan hela min garderob). Får alltså försöka hinna köpa ett par Jodphurs innan det börjar imorgon. Lutar åt en budgetversion på Granngården...

Sen, när jag får tid så har jag en idé om att beställa ett par polostövlar från indien (eventuellt i cordovan!) Har kontaktat en tillverkare av bespoke "polo boots" i Calcutta (D. Minsen & Co.) som levererar till flera hyffsade pololag. De ser ut så här:



De är klart kosher tycker jag.

Vill även tipsa om en bra vitmögelost: "Monte Enebro, Sierra de Gredos" (överdragen med Roquefort mögel) till denna: en klick Fikon/äpple marmelad. Mon Dieu vad gott. Drog i mig denna ost och ett glas hyffsad Chablis och hamnade pronto i en bättre värld fylld av poesi och kärlek.

/P

torsdag 13 november 2008

Pappa Patrick oroar sig över uppfostran.

Oro: Hur ska min son Otto André Kampmann få sin fostran?



Ur boken:
a) Agree to disagree.

b) Give credit where credit is due.

b) Hold the door.

c) Lend a hand.

d) Be a good sport.

e) Be a gracious loser and a generous winner.

f) Give more than you are asked.

g) Don’t take more than you need.

h) Leave a place cleaner than you found it.

i) Do not respond to rudeness with rudeness.


/Smack.

onsdag 12 november 2008

Jai Alai, elände och en mycket skum frukost.

Som redan påpekats, den här dagen erbjuder mig enbart frågetecken. Mest om mig själv. Köpte som bekant de där irrchinosen av Jay Jay (ja, herr Triumf, du har rätt! Mycket skum passform indeed...). Strippade/streakade kort på jobbet etc. Lyckades med att säga: "Vi saknar den blåa bananen" till Fanny & Adriane. På allvar.

Vilken jäkla skum dag.

Därför är det lika bra att redovisa dagens samtliga frågetecken på en gång. Frukosten: Jag övergav min annars minimalistiska frukostdiet till förmån för följande parad av elände:



1. Koo (kan inte nog poängtera hur G-E-N-I-A-L denna marmelad är) & Svartvinbärsgelé på toast.
2, "Morning tonic" från tropicana i glaset (köp ej, överskattad)
3. Sir Williams thé från Sibyllans med acasiahonung.

Så här långt är det normalt men här börjar vansinnet:
4. Ekologisk banan, ekologiska cornflakes i ekologisk filmjölk(!)

5. Väddö rökeris rökta skinka (nästan helt utan e-ämnen, bara nitritsalt tillsatt men det är ju typ salt med bakteridödande egenskaper) på sportfiberbröd från AXA (äckligt bröd, snabbjäst?).
På detta ligger en klick remoulad (Dansk givetvis) och ett par trötta cornichoner.

"I-världs frukost from the crypt" no doubt... Vadan denna faiblesse för eko? Jag är förvirrad. Och - Varför fotografera eländet? Redan där underlag för terapi. Jag återgår till strikt "tångkaviar och ägg" diet imorgon.

Resten av dagen spårade ut som bekant och verkar sluta med tankar på Pelota... Pelota är en av världens tveklöst elegantaste sporter. Från introt till Miami Vice (den amerikanska versionen av sporten) till Jai Alai, originalet från Baskien - Jag är fast.



Johannes, det är dags att vi startar det där laget vi pratat om några år! Vi blir garanterat Svenska mästare automatiskt. Äh, vafan. Det här är en öppen inbjudan till "whom it may concern": vill du vara md i mitt lag? Vi måste skramla 40 lök till en vägg och kanske ytterligare 2 mil för tomten om den ska ligga hyffsat centralt. Jag är på. Vem mer?

/P

PS: Bilden visar Amerikansk Pelota, bildgoogla för den elegantare Franska versionen. DS



Avbön. (Till alla er som råkat ut för mitt Acne komplex)

Ibland förvånar man sig själv mer än nödvändigt. Jag verkar dessutom satt i system att förvåna mig själv på daglig basis. Några poster sedan så orerade jag som vanligt över någonting fullkomligt ointressant i samband med denim chinos.

Vill bara meddela att jag själv nu köpt ett par dylika av "den pinsamma A.P.C kopian Acne".

(Jag invigde dem genom att promenera genom kontoret iförd endast kalsonger, tweed, paisley slips och ett par hyffsade Allen Edmonds. Väl på min plats gled jag ner i byxorna och lät dess metrosexuella charm omsluta mina avkylda vader. Det var underbart. Och trist. Och tragiskt.)

Jag är alltså i vanlig ordning inkonsekvent och larvig. Jag er upp och erkänner mig besegrad. Acne är kosher. Jag är en idiot.

PS. Gillar fortfarande mina Rugby chinos, ville bara ha ett mindre "mended" alternativ. DS




/P


måndag 10 november 2008

Två snabba.

1. Ostfondue är snart kattens retropyjamas. Tro mig.
2. Landet Schweiz blir därmed automatiskt "biets finaste knän". Den som inte bokar resan till Lago, Lac Majeur snarast kommer att få gå dit till fots. Hett är bara förnamnet.

3. Tyskland ställer upp med en tungviktare i kampen i vintern: Bogner. (Säga vad man vill men de är nere med skiten.)

(Som notorisk vinterskeptiker så kommer jag att fokusera på osten. För mig så är vintern "Pjäxdans" hur man än vrider och vänder på det.)

/P



PS. i vår så gäller Sukiyaki och Dry Martini som vanligt DS.

söndag 9 november 2008

Brott mot mänskligheten.

Inom EU har ett förslag antagits som förbjuder vissa typer av revisionism. Detta innebär att bland annat förnekelse av förintelsen under nazismen blir förbjudet. Förslaget är frivilligt att införa och Tyskland, Österrike och Frankrike har dessa lagar.

Jag vill att Sverige genast ansluter sig och gör ett viktigt tillägg: Sluta leka med de sartoriala klassikerna. Sluta "uppdatera" dem. Gör inte om det som redan är bra.

Jag pratar givetvis om företaget Busnel. Här lyckas vi Svenskar (liksom med Grönstedts konjak) sno en idé och göra en OK egen version. Det är alltså fiskartröjan från Frankrike jag pratar om.

Ja, du har rätt. Varför sikta på Busnel och inte t ex Saint James om man letar efter originalet. Tröjorna från Guernsey etc... Jag svarar: Därför att Busnel har en fin logotyp och har en egen plats i mitt hjärta.

Har alltså letat efter min barndoms tröja ett tag när jag i våras googlar fram en butik på Artillerigatan som för märket. Gick dit. Pratade med den extremt trevlige försäljaren. Han berättade stolt att han kontaktat Busnel och lyckats övertala dem att tillverka en uppdaterad version av tröjan. Den har "förbättrad passform" dvs är kortare, är mindre generös i ärmarna (främst i mötet axel och ärmen) detta för att originalet, enligt försäljaren är klumpigare i modellen. Denna bastard till tröja säljer han.

Här borde alla alarmklockor i min kropp börja ljuda (och jag lämna butiken) men det gör jag inte. Istället köper jag en tröja av honom(!). Jag ber gud om förlåtelse för detta genuint puckade tilltag. Var jag drogpåverkad? Under hypnos?

Väl hemma provar jag tröjan. Den är en "modeversion" av en fisketröja. Alla ambitioner att använda dess ursprung som stilmässig referens är borta eftersom fanskapet inte längre ser ut som en fisketröja. Lite som ännu en meningslös Filippa K kopia. Går jag tillbaka med tröjan? Nej. Jag borde givetvis läxat upp denne "modeskapare" på plats direkt när han började sitt insiktslösa svammel. Att göra det i efterhand, dessutom efter att jag köpt tröjan, vore mest pinsamt.

Jag gillar inte sånt här, har aldrig gjort det...ändå gick jag på det. För sista gången.


/Patrick

PS: Det finns två versioner av historierevisionism (som även har relevans på kläder):
a) När man skriver om historieskrivningen för att nya fakta visar att det som står i historieböckerna faktiskt är fel. "Det var inte så." Lite som bibelns skapelseberättelse. Då är det kosher och behjärtansvärt. I denna kategori lägger jag även sånt som jag kallar "hyllningar". (Se gärna den Japanska flygjackespecialisten Buzz Ricksons som exempel.)
b) När man ändrar historien för att man har en agenda där det som hänt är ett problem. Då ljuger man ihop en ny historia. Det är skitbetéende och eländigt. DS.

lördag 8 november 2008

Thom Browne igen.

Min Favorit Thom Brown visade (någonting som man skulle kunna kalla) kläder för hösten -09 på style.com. Helknäppt som vanligt men här någonstans ger till och med jag upp. Vad tar jag med mig från detta? - Ingenting. Jag tror att det är idétorka hos honom. Kanske rent av slut med kul från honom. Kolla själv här:

Istället har jag en kuslig känsla av att:
a) Västen kommer tillbaka.
b) T-shirten (den vita) kommer tillbaka (dock ej i kombination med väst)
c) Tjockare stickade strumpor (som medvetet hasar ner på anklarna) i naturfärger kommer tillbaka.
d) Mindre "fall" på allt via tyngre/tjockare material kommer tillbaka. Oavsett årstid.
e) Klassiska jodphurs (skon, inte byxtypen) kommer tillbaka.
f) Stickad kavaj (lite som Busnel fast för män) kommer vara biets knän.























/P

tisdag 4 november 2008

Skjortor.

Presidentval i all ära men nu till livets verkligt stora och fundamentalt avgörande fråga: Vad skall man ha på sig för skjorta?

Enkelt.

Tre skjortor ligger top-of mind: Denim skjortan (med viss inspiration från den dynamiska likaledes eleganta duon David et Philip) har ju gjort ett strålande återtåg som grundsten i den uppdaterade TRAD garderoben. Förmodar att det är bäst/säkrast att styra stegen mot polo igen...

Tartan skjorta, button down naturligtvis annars får man smisk.

"Arkitektskjortan", här pratar vi om en minimalistisk kritvit skjorta. Undrar om Agnes B fortfarande erbjuder sin klassiker? Köpte en i våras men det visade sig att fanskapet krympte. Tror att jag gav bort den...

Generellt: Arkitekt looken är kattens sovkläder, svarta 501, svarta trickers, anemisk hud + skjorta som badat i stärkelse & Wagner i ipoden. Vem trodde det?



















/P

lördag 1 november 2008

Fantastic Lisen Man?

Ok. Lyckades få tag i senaste numret av Fantastic Man. Sätter mig i köket för att i ensamhet läsa blaskan. (Har arbetat upp en ganska rejäl förväntansnivå via Johannes som tipsat om några av artiklarna. Det ryktades bland annat om Borsalino Bowlers, "fördelen med att gå commando under kostymen" och långa intervjuer med arkitekter...)

Beundrar det dyra omslaget och konstaterar att det, med den poserande francesco Vezzoli är en total seger för konsten och kulturen... Sitter alltså och har en kvalitetsstund när jag noterar att min dotter Lisen (som för övrigt höll mig vaken och i arbete hela natten via en snillrik plan som bland annat inbegrep inspirerat vomerande över sängkläder, pyjamaser och pappor) har hittat tidningen före mig. Hon signerade den tydligen blixtsnabbt med både sitt namn (Lisen) och något som ser ut som "Liquor", båda skrivet i blått med den eminenta permanentpennan Copic.

Tre reflektioner på detta:
1. Det är lite coolt att en fyraåring a) kan skriva sitt namn och b) hon väljer att gära det på en blaska som är så anal att den verkligen behöver slappna av.
2. "Liquor" är ju också ganska coolt att dottern skriver (kanske vore "Dry Martini" ännu något tuffare?)
3. Copic gör fortfarande världens stilfullaste pennor. Dess bläck sitter lika säkert som ett självmord på Wallstreet.

Blir man inte lite stolt då? Jo det blir man.

/P























PS. Har införskaffat mitt första Stone Island plagg... Vet inte hur jag skall tackla impulsen? 40-års kris? Har ju undvikit märket av flera anledningar. Bland annat så har dess koppling till fotboll komplicerat min relation till märket...Nu känns det (märket, aldrig fotboll) plötsligt helt ok... Jag ska analysera detta inköp djupare och se vad jag kommer fram till. DS.