Beundrar det dyra omslaget och konstaterar att det, med den poserande francesco Vezzoli är en total seger för konsten och kulturen... Sitter alltså och har en kvalitetsstund när jag noterar att min dotter Lisen (som för övrigt höll mig vaken och i arbete hela natten via en snillrik plan som bland annat inbegrep inspirerat vomerande över sängkläder, pyjamaser och pappor) har hittat tidningen före mig. Hon signerade den tydligen blixtsnabbt med både sitt namn (Lisen) och något som ser ut som "Liquor", båda skrivet i blått med den eminenta permanentpennan Copic.
Tre reflektioner på detta:
1. Det är lite coolt att en fyraåring a) kan skriva sitt namn och b) hon väljer att gära det på en blaska som är så anal att den verkligen behöver slappna av.
2. "Liquor" är ju också ganska coolt att dottern skriver (kanske vore "Dry Martini" ännu något tuffare?)
3. Copic gör fortfarande världens stilfullaste pennor. Dess bläck sitter lika säkert som ett självmord på Wallstreet.
Blir man inte lite stolt då? Jo det blir man.
/P
PS. Har införskaffat mitt första Stone Island plagg... Vet inte hur jag skall tackla impulsen? 40-års kris? Har ju undvikit märket av flera anledningar. Bland annat så har dess koppling till fotboll komplicerat min relation till märket...Nu känns det (märket, aldrig fotboll) plötsligt helt ok... Jag ska analysera detta inköp djupare och se vad jag kommer fram till. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar