Gott nytt.

Klart att man ska önska gott nytt. Jag tycker att det görs bäst med en bild på underdelen av en Lladró figurin.

PS. Vad ska man titta efter nästa år? Ingen aning men jag är lite sugen på att se om Hickey style fortsätter med vara kul. a.p.c ser roligare ut än på länge så det kanske också är värt att hålla koll på? Tja, vad vet jag, just nu siktar jag mer mot häst och fäktning. DS

London - att misslyckas med shopping.

Var där i förra veckan i jobbärenden och hade några timmar avsatt till shopping. Dessvärre så fungerade inte min shoppinghjärna så det slutade med en ynka (och skitdålig) lambswool från Cordings. Mest för att jag frös. Den började ludda och krångla redan på hemresan. Slutsats: De har bytt någon underleverantör. (Jag har gamla Cordingströjor från nittiotalet som aldrig luddar.) Fy på dem.

Gick förbi New & Lingwood på Jermyn Street som Van Kemp tidigare tipsat mig om i min jakt på adekvata jodhpurs i höstas. En genial butik välfylld med original TRAD, dessutom REA. Boatingblazers? -check. Köpte jag ens ett par strumpor? - Nope...

Istället gick jag upp till TRAD Brooks Brothers och inhandlade tre böcker. "How to bring up a Gentleman" samt "How to be a lady" och "Toasts and tributes". Barnpresenter således. Men kul.

Väl hemma råkade jag, via skoärende å min systersons vägnar, återigen hamna på den lilla, men underskattade, skoaffären nära Hästbiten. Det skulle inhandlas skor och jag gissade att ett par lagom budget Loakes skulle vara exakt vad en kodknackande acnekreatör behöver. Där kunde historien slutat men icke. På disken står ett par Loakes jodhpurs i oxblod... De fanns inte där när jag var där för någon månad sedan och klagade på Spanska "Primeboots" (missfoster till skor). De har nu tagit in dessa randsydda skapelser! Jag springer dit igen i januari och köper mig ett par bums!

Hur ser de ut? Så här:

För icke beridna vänner så kan det ändå vara idé att köpa ett par snarast. Det kommer att vara den berömda kattens PJ's nästa höst. Vem vill haka på det tåget ett år för sent? (Oj, nej just det... det kommer våra skitdåliga så kallade modemagasin göra.)


/P

Bojkott, alternativt öppet våld mot adidas...

"The woollen V-necked jumper has been a part of cricket at all levels since the dawn of time, worn as a barrier to chilly May evenings, or draped around the shoulders on the way to the pavilion for a half pint of bitter. But now Adidas, the new England kit supplier, has seen fit to destroy centuries of heritage, replacing chunky cream cable-knit sweaters with figure-hugging bright-white tops made out of ClimaCool, a man-made fibre said to "reduce sweating".

"England will be cooler, drier and more comfortable than ever before," said Hugh Morris, managing director of the England and Wales Cricket Board. "With this kit, England will be the best-equipped team in the world." And the worst-dressed. Now England will be a laughing stock not only for its game but for its figure-hugging tank tops.

Michael Vaughan cast doubts on his suitability as England's Test captain when he said: "The cricket sweater has been my bugbear for many a year. This new fabric will give us a lighter feel. Even if it's a little cold, I am delighted to see the end of the last woolly sweater."

What Adidas and its ludicrous supporters have failed to observe is that half the pleasure of a cricket sweater is to display one's colours, be it team, college or regiment. How is one to display one's Household Cavalry colours, for example, on a flimsy "figure-hugging" top made from chemicals?"

Ja... vad kan man säga. Chap Magazine kommer med årets viktigaste scoop. Tyskarna vann tydligen. Urk.



Källan finner du här:

Smurfarna i stadshuset.

Det är coolt att vara nobelpristagare. Jag vet, för jag har drömt om det. Det är inte coolt att titta på nobelpristagare i hyrda "White tie" utstyrslar. De kan inte knyta fluga utan kör med vulgära pre-tied versioner. De ser för jäkligt ut. Det verkade som att det var något bättre stil på gänget som var i Oslo (iofs gällde black tie där). Kanske är fredsivrare mer benägna att klä sig á la homo erectus? Inser de, liksom jag att färdigknutna flugor är urk, yick och ofta underlag för krigshandlingar? (Folkmördaren Robert Mugabe sportar pre-tied, behöver man säga mer...)

Vad vet jag...

En spaning skulle alltså vara att fredsduvor, tack vare sin humanism, vill skona världen från sartoriala krigshandlingar? Ja, så är det nog.



/Patrick

Grund för Pol Roger

Alltså: alla sover. Jag sitter och äter mögelost och sippar champagne i en sommarstuga på Värmdö...
- Toppa det vansinnet om du kan.


Idag fick vårt hus en grund(!)


PS. bjöd på och vann en dinner suit annon 1938 (bespoke saville row men med mina mått). Räknar alltså kallt med att kunna få till den där korrekta pre-war looken som ju är hela idén med "black tie" ganska snart. DS.

Petit France-upplevelsen + Tung ull.

Efter en helt vanlig surrealistisk morgon, bland annat med inslag av besök på akutmottagningar, var jag på väg till en lunch med Lars, min gamla lärare från Beckmans. Han introducerade mig till det fullkomligt briljanta lilla franska bistro/bageriet (ja vad var det egentligen?) Petit France. Det inhandlades två tallrikar enkla men k-n-i-v-skarpa mackor (chevre/bayonne et Croq m.). Givetvis skickas dessa i mathissen upp till "kontoret", Lars stilfulla arbetsplats, som givetvis är belägen i samma hus. 1-0 Lars.

På vägen tillbaka mot kontoret åker jag på Upplandsgatan och mindar min egen affär när jag tvingas tvärbromsa... Mitt norra öga har nämligen uppmärksammat affären "Militära Ekeperings Aktiebolaget". Ett kunglig hovleverantörsemblem och några paraduniformer står i skyltfönstret. Dessutom står där det magiska ordet "skrädderi". Eftersom jag letar efter en skräddare som kan bistå mig i min Dinner jacket ångest (samt blackwatch eländet) så kliver jag in. Jag tänker att det HÄR är nog stället för en snorkonservativt skräddad jacka. Jag får reda på att de visst kan hjälpa mig åtminstone med en peak lapel dinner jacket (ja hela kostymen).
Två alternativ erbjöds: Måttsydd för ca 7.500 i sladdrig, tunn ull... (Sydd utomlands, i Jugoslavien?) Alternativt skräddarsytt för ca 30.000. Oklart om ens den sys av dem eller om det också görs av någon annan. Trist. (För 30' kan jag sy upp en hyffsad dinner suit på Saville row...) Jag blev aningen besviken och insåg att om det är här våra officerare beställer sina uniformer så är även rikets sartoriala säkerhet i fara. Men vad vet jag, de kanske har annan policy för soldater?

Oavsett, inser att jag ändå inte är i marknaden för skräddarsytt. Min metabolism förvånar mig dagligen. Åker i en bisarr berg och dalbana viktmässigt för närvarande vilket får implikationer på både storlek och passform... Skräddarsytt är för människor med karaktär. Något jag saknar.

Jakten går vidare.

/P

Lösa saker som världsfred, hunger och global-warming? -Peanuts...

Liksom resten den tänkande manliga mänskligheten så sitter jag och funderar på hur man hittar en hyffsad blackwatch (alternativt i Gordon version) sports coat lagom till julafton. Den skall vara i en tyngre kvalitet (givetvis utan förhatliga petroleum inslag), en slits, gärna treknäppt, helst i "3 to 2 roll" tappning och samtliga fickor patch-pockets. Utöver det så vill jag att den är "snug" i armhålan och att den inte har byggda axlar. Det är allt jag kräver. I övrigt har jag inga krav. Den behöver inte vara uppknäppbar i manchetten. Den behöver inte ens vara fodrad. Ja, jag har gjort TRAD rundan på J.Press, Polo, Brooks Brothers, Hickey etc. Jag gav upp och tänkte att kanske Gant, Hillfiger och gänget kanske skulle....nej, inte det heller.

Detta grundläggande basplagg finns inte att få tag i. Känns trist att det känns som att mitt enda alternativ är att slå ner någon gentleman på Karlaplan och knycka hans jacka? Känner du en prisvärd skräddare? - hör av dig.

/Patrick



PS. bilden ovan visar förra höstens version från J.Press. Det mesta ser rätt ut förutom fickorna som inte är patch-pockets. Spelar ingen roll. Den finns ändå inte att få tag i... DS

Så bra!

Lördag. Det var först idag jag hittade till Kocksgatan 17´s Herrekipering.

Det började redan vid frukosten. Jag sitter och njuter av SvD och bläddrar igenom kulturen i jakt på "under strecket" som ju nästan alltid är kosher. Idag är det en artikel av en Karl Steinick (redan namnet bådar gott!). Han recenserar bland annat boken "The invention of Scotland: Myth and History" skriven den nu avlidne av Hugh Trevor-Roper. Boken är säkert spännade men jag studsar till när jag läser om hur kilten, detta briljanta plagg, i princip är en fantasiprodukt utan reell koppling till Skottland... Mytologiseringen, skapad av lika delar excentriska engelsmän och nationalistiska Skottar är alltså ett hjärnspöke... Tartanmönstren (du vet det där som vi fått lära oss tillhör specifika klaner), är egentligen ett ganska nytt påfund (tidigt 1700-tal) vars främsta syfte verkar vara att skapa en större marknad för rutiga tyger...
Att sedan detta, av hela världen, nu ses som något "urtypiskt" skottskt gör det hela ganska rätt kul. Betänk sedan hur Madras tyget, från början egentligen bara ett Indiskt försök att kommersiellt konkurrera med samma Skottska rutmönster, skulle omtolkas (och omtolkas) tills det idag associeras med TRAD Americana. Brooks Brothers, J.Press etc...

Lögn + tid = "sanning" även när det gäller aptraditionella kläder alltså...

Hur leder detta till Kocksgatan 17?

Jo, i ett tidigare inlägg så surade jag ur på en Busnel tröja som jag köpte i våras. (Inlägget handlade egentligen om fiskartröjor och jag har ju lite av en fabläs för detta plagg.) Jag gillar dem alla. Armor Lux, Saint James, Le tricoteur etc. De är underbara allihopa. Via Philip på jobbet så tipsas jag om ett märke som jag totalt missat hittills: S.N.S Herning, ett Danskt stickeri som tydligen tillverkat dessa tröjor sedan 1931. Som kvartsdansk så måste jag ju bara ha en sådan tröja... En Google senare så hamnar jag på "Kocksgatan 17 Herrekipering".

Åker dit direkt. Dessvärre satt familjen och väntade i bilen utanför så jag hann inte gå igenom hela butikens sortiment men det såg bra ut. Konstaterar t ex att ägarna är där och att de gillar knäppa byxor och Harris Tweed liksom jag. Inhandlar en S.N.S Herning och är helnöjd. Fin, tung kvalitet och långsmal i snittet. Perfekt.

Det betyder att min fiskartröjemytologi nu även inkluderar Europas kronjuvel: Danmark. Kattens allra finaste Fiskartröja...

/P

Man in tights.

Insnöad (denna gång rent fysiskt) så har jag haft lite tid att reflektera över mina skumma sportreferenser. Kom fram till att det finns en gemensam nämnare: Larviga byxor, typ “thights”…breeks, breeches eller plus twos...knickers...you name it.

Låt mig se...
a) Fäktning. Finns där skumma byxor? -Jo det gör det.
b) Golf? Några breeches med i bilden? Jajjamensan. (iofs är jag det bara jag som fortfarande spelar i plus 2´s…)
c) Ridningen… tja, med short-chaps så ser ju ridbyxorna ut som: voila! Breeches…

Det är ju fjantigt.

Ja...erhhh.. jo...

/P

Hästbiten på hästbiten...

Och jag gick till "Hästbiten" på söder. Och de hade rea och jag plockade ut ett par ridbyxor samt ett par mörkbruna leggings. Och jag provade även Primebootsen jag orerade om igår. Och de var pretty fuckin' far from "prime".

Hade alltså helt rätt i min misstanke om att Spanjorer bör hålla sig borta från skotillverkning. (Drog alla som kan det här med ridstövlar när Franco dog?) Om man får lägga till något på listan över saker som Spanjorer bör undvika så ligger matlagning nära till hands. Tapas... "pikant" ....ja eller hur...

Det blev alltså ett par bruna RM Williams i exakt samma nyans som de där chapsen. Tillsammans bildade de en ganska hyffsad enhet. Hatar ju att komma i "ny kläder" men det kändes faktisk helt OK denna gång. Jag fick aningen bättre hållning.

(Faktum är att det är kanske det enskilt viktigaste man skall fråga sig sjäv när man utvärderar ett plagg som man gillar?)

En ny häst fick jag också: Santos, en travglad rackare full med muntra infall. Stendum men med attityd. Han verkade gilla massage och osäkra ryttare som han kan bestämma över. Jag erbjöd båda sakerna (till en början). Efter en timme med honom så är jag nu övertygad. Ridning är de honungstillverkande insekternas vackraste knän, The Bee´s knees.

Det visar sig att det ligger ett litet skomakeri femtio meter från Hästbiten. Den fryntlige ägaren för skomärket Loakes, ett lite billigare alternativ till exempelvis Church och gänget. Jag äger inga Loakes och kan inte självupplevt bedöma kvalitén men Måns på jobbet har ett par riktigt snygga höga broughes som jag synat lite närmare. De verkar vara OK i sömnad och läst. Däremot är de lite "lättare" än mina Church och jag tror att det beror på frånvaron av skinnfoder. Det som gjorde mig lite extra glad var dock en speciell modell som han säljer. Ett par grainade svarta broughes!
Alla vi som (inspirerade av Thom Brownes Black-fleec visning) letat efter denna ganska svårhittade modell, har nu en plats där de finns att köpa för en relativt billig penning.


/Patrick



Bonus: Världens för närvarande näst coolaste man.

ett, två, tre. fyra.

Äntligen en dag med substans och mening.

1.) Tre tuffa påvar:

Påve Victor - 189 till 199
Påve Militades - 311 till 314
Påve Gelasius - 492 till 496

Samtliga från den Afrikanska kontinenten, samtliga Berber. Yeah.

2) Sedevacanismen...
Snacka coola talibankatoliker! De hävdar att samtliga påvar efter Pius XII är fejk eftersom de har gett efter för modernismens. Enligt dem har alltså "the Papal See" stått i träda sedan 1956 (de lite mjukare erkänner dock John XXIII som dog 1963) . Oavsett, det skulle enligt dem, ge att den längsta perioden av sede vacante (tid utan Påve) i den kristna historien är nu (58 år!). Det spöar det digare rekordet från 1269-1271 med hela 55 år. Då, på medeltiden så löstes det med att kardinalerna låstes in och gavs vatten och bröd som "motivator" för att de skulle kunna överens om en ny Papa. Det slutade, enligt myten, med att folket blev så trött på trätan att de helt sonika rev bort taket över bråkstakarna som då (efter några dagar av regn, eller sol?) gav upp och kom överens.

Man blir knäsvag... Snacka om "keeping it real", Take you to school!" etc...

3) Min vädertå tipsar mig om att Shearling är den berömda kattens nästa godnattdress.
(För att inte totalt förstöra din dag så har jag blurrat den vulgära modellen samt de kompletterande asfula plaggen.) En sådan kan givetvis se ut på tusen sätt, det är materialet som min tå vrålar om...



4) Det här med Jodphurs visar sig vara svårare än jag trodde... Det närmaste jag kommit är ett par från Primeboot... Spanska (någon mer än jag som är djupt skeptisk till Spanska skor?). "Randsydda" är de tydligen i alla fall. Alltid något. Ser ut så här:



(Jag inte är dock inte totalt psyksjuk, så jag siktar på samma modell fast i brunt läder...)

/Patrick

Att rida. En utvärdering.

(Från filminspelningen av Lawrence of Arabia och "Mr Ed" den talande hästen)

Ännu en helg i surrealismens tecken. Idag så var det "visning" av stugan där jag och min prövade lilla familj bor för tillfället. Det betydde: uppstigning 7.30, städning. Sedan bar det av till staden där min svärmor firades "å de sextio".
Däremellan, hundavlämning, veckohandling, jobb inför presentation och sedan till stallet (13.0o) . Man hinner en del om man måste på fem timmar... Har vi extremt flyt så är vi bostadslösa (igen!) lagom till det nya året. Nu MÅSTE det där jävla huset som vi försöker bygga...bli byggt. Pronto.

Well well, nu till ridningen:

A) Alla kan andas ut (släpp pistolen, knyt ner snaran). Jag köpte inte de där budget Jodphurs liknande skitskorna på Granngården. De var nämligen inte Jodphurs. De visade sig vara något annat. Dessutom var de tillverkade i OPEC inspirerat material. Frågan är vad fan det var skorna försökte vara? (Här finns alltså underlag för tretusen ord bara kring ämnet felmärkta skor. Men låt mig bara säga att jag blev lite "besviken". Personalen tittade bara på mig när jag påpekade att skorna var felmärkta. Jag fick mental härdsmälta men beslöt att "dagens väderkvarn" att bekämpa inte var helganställd personal på Granngården). Tittade även på "Blundstones" RM Williams slampiga kusin. De är också av plast (ja inte skon, men sulan som är limmad...) Urk, säger jag. Dessutom ser de (ridversionen med tåhätta) ut som "svetspjuck". Apfula.

Gick istället till stallet iförd mina gamla AIGLE stövlar. Det är ett stycke ingenjörskonst kombinerat med estetik, dessvärre knappast optimala för ridning. Nu står alltså ett par riktiga Jodphurs på önskelistan. Alternativt RM Williams...

(Vill även tipsa om att Långa Raden i Velamsund faktiskt serverar en adekvat Gulaschsoppa! (och egenimporterad tjeckisk lager!). Detta bådar gott inför julbordet som de tydligen tänker erbjuda i år.)

B) Jag rider "sådär". Lyckades galoppera lite, göra några "volter" etc och det är väl ok med tanke på att jag började igår men seriöst, här behövs mera tid på hästryggen. Fortsätter alltså rida med start onsdag kväll. Blev dessutom lite kär i "min" häst Fabian. En elegant rackare från Spanien, vi blev kompisar direkt.

C) Modern femkamp. För att jag skall kunna betitla mig "femkampare" (för övrigt en självklarhet att man skaffar sig skumma titlar) så behöver jag lägga till Ridning till min nuvarande repertoar. Fäktningen har jag redan koll på (värja) och simma (plask plask... hur svårt kan det vara?) Skytte (knappast hjärnkirurgi) och löpningen är ju ganska basal... Eftersom femkamp, lite som namnet antyder, handlar om fem grenar och den vinnande strategin är att vara hyffsad i minst tre grenar så behöver jag knappas sikta på att bli Hugo i just ridgrenen. Siktar alltså på att bli "OK" i ritt... inget mer.
Det fina med femkamp är också att den har förhållandevis få utövare. Här finns alltså chansen att handfast syssla med konservering av viktiga kulturella värden. (Kanske kan man senare, på ren volontärbasis erbjuda "sina tjänster" mot fotbollspubliken på Råsunda? Då skulle jag ju dessutom få användning av den där Stone Island tröjan jag köpte. Typ stor förvåning när den "beridna firman" Patrick Kampmann gör upp med klacken ; )

D) Man kan inte rida i jeans. Inte ens i A.P.C jeans. Det gör ont. På fel ställen. Måste alltså även investera i ett par ridbyxor. Det är ett totalt "uncharted territorry" för mig. Här måste djup, talibansk research göras. Och det snabbt. Om Herr Van Kemp skulle läsa detta så är jag tacksam för tips från denne. (Men kom helst inte med tips av stilen "Queens Hussars regiment 1927 drill breeks", gärna något aningen modernare...) Så länge jag slipper plast/nylon/syntet/ och andra "praktiska" material så är jag glad.

E) Jag tänker inte göra detta till en materialsport. (eller hur...)

F) Jag gillar inte plast. Det ställer helt nya krav på mina nästa glasögon. Läste (i Monocle tror jag) om en Japansk firma som fortfarande tillverkar bågar av skal. Kanske en lösning...

G) Fick tag i Herringbone byxorna! Väntas trilla ner i en postlåda nära mig när som helst! Gud är stor.

/Patrick



Dagens bild blir därför en på min morfar Hack Kampmann, iklädd Bowler och fluga. Flugan är nu i min ägo och används då och då. Jag har även fina bilder på karln på kring Hubertusjakten som jag ska försöka posta någon gång. Morfar, liksom jag, började rida i sen ålder 40-ish). Han blev hästbiten och investerade bland annat i ett stureri med fokus på import av arabiska fullblod. Det var ett genidrag och det lyckades i princip ruinera honom. Kudos med andra ord. Pengar är vulgärt.

Mission accomplished. Två av tre.

Inköpt: Blackwatch skjorta ...utan Button-Down (givetvis Mr Van Kemp). "Dapper!" Är ord som infinner sig.

Ska imorgon på "nybörjarkurs" i ridning. Detta för att jag skulle tycka att det vore kul att ha en gemensam hobby med min fru och dotter. Jag har ju ridit förut, fast då mest i westernsadel och det är ju vulgärt. Minns speciellt ett ridminne från Hacienda Pinsaqui (Equador) då jag och Annika red uppför en vulkan.



Problemet var att indianen som sadlade upp min häst var typ något längre är Frodo...
Typ lång som Iprenmannen.
Typ "inga problem" tänker du kanske?

- Tro mig, det blir problem när det inte går att förlänga stigbyglarna till korrekt längd. Jag satt alltså mer eller mindre "på huk" en hel dag (på 5000 meters höjd). Syrebristen och det konstanta "kokathé" drickandet försatte mig i ett mycket obehagligt fysiskt och psykiskt tillstånd. (Man blir drogad av kokabladsthé om man dricker flera liter, vilket jag givetvis gjorde. Tänk "Joe Cocker goes Anja Perssons lår i kramp". Urk.

Slutsats? -Korta män är onda... Indianen ville straffa mig för Cortez framfart och som han lyckades...

Nu till morgondagen problem. Har inga skor att rida i. Funderade på ett par gamla RM Williams som jag har men det visade sig att de är magasinerade (liksom nästan hela min garderob). Får alltså försöka hinna köpa ett par Jodphurs innan det börjar imorgon. Lutar åt en budgetversion på Granngården...

Sen, när jag får tid så har jag en idé om att beställa ett par polostövlar från indien (eventuellt i cordovan!) Har kontaktat en tillverkare av bespoke "polo boots" i Calcutta (D. Minsen & Co.) som levererar till flera hyffsade pololag. De ser ut så här:



De är klart kosher tycker jag.

Vill även tipsa om en bra vitmögelost: "Monte Enebro, Sierra de Gredos" (överdragen med Roquefort mögel) till denna: en klick Fikon/äpple marmelad. Mon Dieu vad gott. Drog i mig denna ost och ett glas hyffsad Chablis och hamnade pronto i en bättre värld fylld av poesi och kärlek.

/P

Pappa Patrick oroar sig över uppfostran.

Oro: Hur ska min son Otto André Kampmann få sin fostran?



Ur boken:
a) Agree to disagree.
b) Give credit where credit is due.
b) Hold the door.
c) Lend a hand.
d) Be a good sport.
e) Be a gracious loser and a generous winner.
f) Give more than you are asked.
g) Don’t take more than you need.
h) Leave a place cleaner than you found it.
i) Do not respond to rudeness with rudeness.

/Smack.

Jai Alai, elände och en mycket skum frukost.

Som redan påpekats, den här dagen erbjuder mig enbart frågetecken. Mest om mig själv. Köpte som bekant de där irrchinosen av Jay Jay (ja, herr Triumf, du har rätt! Mycket skum passform indeed...). Strippade/streakade kort på jobbet etc. Lyckades med att säga: "Vi saknar den blåa bananen" till Fanny & Adriane. På allvar.

Vilken jäkla skum dag.

Därför är det lika bra att redovisa dagens samtliga frågetecken på en gång. Frukosten: Jag övergav min annars minimalistiska frukostdiet till förmån för följande parad av elände:



1. Koo (kan inte nog poängtera hur G-E-N-I-A-L denna marmelad är) & Svartvinbärsgelé på toast.
2, "Morning tonic" från tropicana i glaset (köp ej, överskattad)
3. Sir Williams thé från Sibyllans med acasiahonung.

Så här långt är det normalt men här börjar vansinnet:
4. Ekologisk banan, ekologiska cornflakes i ekologisk filmjölk(!)

5. Väddö rökeris rökta skinka (nästan helt utan e-ämnen, bara nitritsalt tillsatt men det är ju typ salt med bakteridödande egenskaper) på sportfiberbröd från AXA (äckligt bröd, snabbjäst?).
På detta ligger en klick remoulad (Dansk givetvis) och ett par trötta cornichoner.

"I-världs frukost from the crypt" no doubt... Vadan denna faiblesse för eko? Jag är förvirrad. Och - Varför fotografera eländet? Redan där underlag för terapi. Jag återgår till strikt "tångkaviar och ägg" diet imorgon.

Resten av dagen spårade ut som bekant och verkar sluta med tankar på Pelota... Pelota är en av världens tveklöst elegantaste sporter. Från introt till Miami Vice (den amerikanska versionen av sporten) till Jai Alai, originalet från Baskien - Jag är fast.



Johannes, det är dags att vi startar det där laget vi pratat om några år! Vi blir garanterat Svenska mästare automatiskt. Äh, vafan. Det här är en öppen inbjudan till "whom it may concern": vill du vara md i mitt lag? Vi måste skramla 40 lök till en vägg och kanske ytterligare 2 mil för tomten om den ska ligga hyffsat centralt. Jag är på. Vem mer?

/P

PS: Bilden visar Amerikansk Pelota, bildgoogla för den elegantare Franska versionen. DS

Avbön. (Till alla er som råkat ut för mitt Acne komplex)

Ibland förvånar man sig själv mer än nödvändigt. Jag verkar dessutom satt i system att förvåna mig själv på daglig basis. Några poster sedan så orerade jag som vanligt över någonting fullkomligt ointressant i samband med denim chinos.

Vill bara meddela att jag själv nu köpt ett par dylika av "den pinsamma A.P.C kopian Acne".

(Jag invigde dem genom att promenera genom kontoret iförd endast kalsonger, tweed, paisley slips och ett par hyffsade Allen Edmonds. Väl på min plats gled jag ner i byxorna och lät dess metrosexuella charm omsluta mina avkylda vader. Det var underbart. Och trist. Och tragiskt.)

Jag är alltså i vanlig ordning inkonsekvent och larvig. Jag er upp och erkänner mig besegrad. Acne är kosher. Jag är en idiot.

PS. Gillar fortfarande mina Rugby chinos, ville bara ha ett mindre "mended" alternativ. DS




/P

Två snabba.

1. Ostfondue är snart kattens retropyjamas. Tro mig.
2. Landet Schweiz blir därmed automatiskt "biets finaste knän". Den som inte bokar resan till Lago, Lac Majeur snarast kommer att få gå dit till fots. Hett är bara förnamnet.

3. Tyskland ställer upp med en tungviktare i kampen i vintern: Bogner. (Säga vad man vill men de är nere med skiten.)

(Som notorisk vinterskeptiker så kommer jag att fokusera på osten. För mig så är vintern "Pjäxdans" hur man än vrider och vänder på det.)

/P



PS. i vår så gäller Sukiyaki och Dry Martini som vanligt DS.

Brott mot mänskligheten.

Inom EU har ett förslag antagits som förbjuder vissa typer av revisionism. Detta innebär att bland annat förnekelse av förintelsen under nazismen blir förbjudet. Förslaget är frivilligt att införa och Tyskland, Österrike och Frankrike har dessa lagar.

Jag vill att Sverige genast ansluter sig och gör ett viktigt tillägg: Sluta leka med de sartoriala klassikerna. Sluta "uppdatera" dem. Gör inte om det som redan är bra.

Jag pratar givetvis om företaget Busnel. Här lyckas vi Svenskar (liksom med Grönstedts konjak) sno en idé och göra en OK egen version. Det är alltså fiskartröjan från Frankrike jag pratar om.

Ja, du har rätt. Varför sikta på Busnel och inte t ex Saint James om man letar efter originalet. Tröjorna från Guernsey etc... Jag svarar: Därför att Busnel har en fin logotyp och har en egen plats i mitt hjärta.

Har alltså letat efter min barndoms tröja ett tag när jag i våras googlar fram en butik på Artillerigatan som för märket. Gick dit. Pratade med den extremt trevlige försäljaren. Han berättade stolt att han kontaktat Busnel och lyckats övertala dem att tillverka en uppdaterad version av tröjan. Den har "förbättrad passform" dvs är kortare, är mindre generös i ärmarna (främst i mötet axel och ärmen) detta för att originalet, enligt försäljaren är klumpigare i modellen. Denna bastard till tröja säljer han.

Här borde alla alarmklockor i min kropp börja ljuda (och jag lämna butiken) men det gör jag inte. Istället köper jag en tröja av honom(!). Jag ber gud om förlåtelse för detta genuint puckade tilltag. Var jag drogpåverkad? Under hypnos?

Väl hemma provar jag tröjan. Den är en "modeversion" av en fisketröja. Alla ambitioner att använda dess ursprung som stilmässig referens är borta eftersom fanskapet inte längre ser ut som en fisketröja. Lite som ännu en meningslös Filippa K kopia. Går jag tillbaka med tröjan? Nej. Jag borde givetvis läxat upp denne "modeskapare" på plats direkt när han började sitt insiktslösa svammel. Att göra det i efterhand, dessutom efter att jag köpt tröjan, vore mest pinsamt.

Jag gillar inte sånt här, har aldrig gjort det...ändå gick jag på det. För sista gången.


/Patrick

PS: Det finns två versioner av historierevisionism (som även har relevans på kläder):
a) När man skriver om historieskrivningen för att nya fakta visar att det som står i historieböckerna faktiskt är fel. "Det var inte så." Lite som bibelns skapelseberättelse. Då är det kosher och behjärtansvärt. I denna kategori lägger jag även sånt som jag kallar "hyllningar". (Se gärna den Japanska flygjackespecialisten Buzz Ricksons som exempel.)
b) När man ändrar historien för att man har en agenda där det som hänt är ett problem. Då ljuger man ihop en ny historia. Det är skitbetéende och eländigt. DS.

Thom Browne igen.

Min Favorit Thom Brown visade (någonting som man skulle kunna kalla) kläder för hösten -09 på style.com. Helknäppt som vanligt men här någonstans ger till och med jag upp. Vad tar jag med mig från detta? - Ingenting. Jag tror att det är idétorka hos honom. Kanske rent av slut med kul från honom. Kolla själv här:

Istället har jag en kuslig känsla av att:
a) Västen kommer tillbaka.
b) T-shirten (den vita) kommer tillbaka (dock ej i kombination med väst)
c) Tjockare stickade strumpor (som medvetet hasar ner på anklarna) i naturfärger kommer tillbaka.
d) Mindre "fall" på allt via tyngre/tjockare material kommer tillbaka. Oavsett årstid.
e) Klassiska jodphurs (skon, inte byxtypen) kommer tillbaka.
f) Stickad kavaj (lite som Busnel fast för män) kommer vara biets knän.























/P

Äh! Jag bjuder på en.

Ett märke: Buzz Rickson
En länk: Perfektion
En bild:








/Patrick

Skjortor.

Presidentval i all ära men nu till livets verkligt stora och fundamentalt avgörande fråga: Vad skall man ha på sig för skjorta?

Enkelt.

Tre skjortor ligger top-of mind: Denim skjortan (med viss inspiration från den dynamiska likaledes eleganta duon David et Philip) har ju gjort ett strålande återtåg som grundsten i den uppdaterade TRAD garderoben. Förmodar att det är bäst/säkrast att styra stegen mot polo igen...

Tartan skjorta, button down naturligtvis annars får man smisk.

"Arkitektskjortan", här pratar vi om en minimalistisk kritvit skjorta. Undrar om Agnes B fortfarande erbjuder sin klassiker? Köpte en i våras men det visade sig att fanskapet krympte. Tror att jag gav bort den...

Generellt: Arkitekt looken är kattens sovkläder, svarta 501, svarta trickers, anemisk hud + skjorta som badat i stärkelse & Wagner i ipoden. Vem trodde det?


















/P

Fantastic Lisen Man?

Ok. Lyckades få tag i senaste numret av Fantastic Man. Sätter mig i köket för att i ensamhet läsa blaskan. (Har arbetat upp en ganska rejäl förväntansnivå via Johannes som tipsat om några av artiklarna. Det ryktades bland annat om Borsalino Bowlers, "fördelen med att gå commando under kostymen" och långa intervjuer med arkitekter...)

Beundrar det dyra omslaget och konstaterar att det, med den poserande francesco Vezzoli är en total seger för konsten och kulturen... Sitter alltså och har en kvalitetsstund när jag noterar att min dotter Lisen (som för övrigt höll mig vaken och i arbete hela natten via en snillrik plan som bland annat inbegrep inspirerat vomerande över sängkläder, pyjamaser och pappor) har hittat tidningen före mig. Hon signerade den tydligen blixtsnabbt med både sitt namn (Lisen) och något som ser ut som "Liquor", båda skrivet i blått med den eminenta permanentpennan Copic.

Tre reflektioner på detta:
1. Det är lite coolt att en fyraåring a) kan skriva sitt namn och b) hon väljer att gära det på en blaska som är så anal att den verkligen behöver slappna av.
2. "Liquor" är ju också ganska coolt att dottern skriver (kanske vore "Dry Martini" ännu något tuffare?)
3. Copic gör fortfarande världens stilfullaste pennor. Dess bläck sitter lika säkert som ett självmord på Wallstreet.

Blir man inte lite stolt då? Jo det blir man.

/P























PS. Har införskaffat mitt första Stone Island plagg... Vet inte hur jag skall tackla impulsen? 40-års kris? Har ju undvikit märket av flera anledningar. Bland annat så har dess koppling till fotboll komplicerat min relation till märket...Nu känns det (märket, aldrig fotboll) plötsligt helt ok... Jag ska analysera detta inköp djupare och se vad jag kommer fram till. DS.

Edie Sedgwick + Drella

Finn fem fel:






















Nej just det. Det går ju inte.

/P

Rätt och fel.

Rätt*:

* Peak lapel - check. Enkelknäppt - check. Truman Capote - Case closed...

Amatörer.

Tydligen så har James Bondfilmen "kvantum tröst" premiär i dagarna och det leder till en hel del irritationsmoment. Vid sidan om alla usla dinner-jackets, smokings, tuxar som nu amatörmässigt exponeras så är det största och tydligaste ofoget den så kallade "färdigknutna flugan". Urk och ångest.

Jag vill ogärna verka dömande eller elitistisk men nu måste jag göra ett undantag: folk ska ge fan i att ta på sig färdigknuta flugor. Det är fult. Töntigt. Fattigt...

En av anledningarna till att detta (från början gudomliga) halsdon nu har töntstämpel är just på grund av denna ytterst sinnesslöa uppfinning.

Fakta: Det är inte svårare att knyta en fluga än det är att knyta skorna. Ja, man måste träna kanske en, två gånger. Men sen sitter den! Denna underbara asymmetriska knut som ger en lagom nonchalant fluga. (Vill man vara talibansk så väljer man en mono-tie dvs flugan som på ena sidan endast är en flik.)

Istället så uppfann någon sadist den "perfekta" knuten (som ju inte ens ser ut som en flugknut) och ersatte därmed denna skönhet med ett sorts prefab substitut. Som bonus så förpassade denna uppfinning flugan till gårdagen och stal därmed effektivt den manliga delen av mänskligheten ett av dess sista coola och unika monopol: att bära fluga.

Nu vill jag mana till kamp. Bär fluga dagligen i en vecka. Ja, du kommer att mötas av fniss, skratt och mellanmjölksattityd. Ja, du bör strunta i detta och fortsätta för det här är kanske det viktigaste vår generations män kan syssla med; återtagandet av drömmen om "manligheten" som sensibelt ideal, tydligt frikopplat från vidriga "TV4 sporten slipsar"...

Oscar Wilde kommer att tacka dig på andra sidan.

/P

LLoyd Cole.

Lloyd Cole kommer till stockholm +- några dagar innan/efter vintertidsomställningen? -Check.
Lloyd Cole spelar i en ännu mindre lokal än förra gången? -Check
Lloyd Cole spelar fel mest hela tiden och verkar trött/sjuk? -Check
Lloyd Cole skämtar om sin ålder med patenterad självdistans? -Check
Lloyd Cole är en minimalistisk-stilikon-med-sinne-för-uppdaterad-TRAD"? - Cheeeeesus....Scheisse?! Vad har karln på sig?

Karln äntrar scenen iförd något som jag skulle vilja döma ut som en fullkomligt eländig komposition av urtvättade aptrista plagg. Man svimmar.

Låt oss börja nere vid tassarna.
1. Fötterna: Blåvita camper?
2. Benen: Formlösa draperier av gråsvart karaktär. Magiskt fult tillsammans med skorna.
3. Överdel: Svartgrå ostruken menlös skjorta som tillsammans med gitarren näppeligen döljer ölmagen.
4. Skärp då? Jepp, Lloyd Cole har lyckats spåra upp ett skitfult skärp med kusligt fult spänne av oädel modell.

Vad siktar han på stilmässigt? Ragnarök? Barnkanalen?

Nu skyller han på återkommande knäoperationer (kan det månne ursäkta byxornas "förlåtande snitt"?). Dessa kirurgiska ingrepp har enligt Lloyd lett till en viktökning som han nu kämpar mot (kan det förklara skjortan?).
Skorna kanske är, under pistolhot, påtvingade honom av illasinnade, skohatande ortopeder?

Oavsett, jag har själv, via dålig karaktär och (well, mest dålig karaktär) lyckats bygga mig en kropp som konverterar kvinnor till homosexuella på löpande band... men herregud. John McCain såg ju softare ut efter ett helt krig av tortyr än vad min favoritskotte lyckades med ikväll. (Och då är inte vår bindgalne republikan speciellt soft från början...) Ynkligt Lloyd Cole.

Hur vill vi minnas Lloyd Cole?
1. I hans treknäppta Brooks-Brothers kostym med buttondown och Chukka boots? -ja, gärna.
2. I Dries van Noten pin-stripe byxor med Agnes-B skjorta? - Ja, gärna.
3. I gråa slacks och rutig a.p.c skjorta? -Ja, gärna.
4. I Safari/bush-jacket, Bills khakis, Hush puppies och polotröja? -Ja, gärna.
5. Manchester sportjacket och grova broughes? - Ja, gärna.
6. Enbart Lucky Strike och tofflor? - Well, nja, kanske inte.

Det var en fin konsert men Jag såg inte Lloyd Cole ikväll. Jag är blind.




/P

Heimat - Herringbone pants.

Har jackan men missade att köpa byxorna till. Har spenderat de senaste fyra åren med att ångra denna snålhet. Ska försöka få tag i dessa. Ser framför mig ett par tassel-loafers i cordovan på fötterna (Alden?). Upptill kritvit stärkt skjorta, paisley fluga och tweed cap alternativt baseball keps eller basker. -Strumporna då... tänker du kanske? Har inget bra svar. Strumplöst är ju kosher.... men till så grova byxor så torde det bli too much. Vet inte, får tänka vidare...



/P

Mellandag 2.

Inget att göra och inget att göra och inget att göra?
-Köp en bok!

Denna bok:

/P

Mellandag...

Sitter och funderar på "jeans-chinos" eftersom jag precis införskaffat ett par. Ja, jag vet att testamentet/bibeln "Fantastic Man" tillsammans med (den pinsamma a.p.c kopian) acne gjorde ett par sådana limited som såldes i våras. Men min relation till jeans-chinos började långt innan Fantasic Man's metrosexuella redaktion fick sin snilleblixt. Helt ärligt. Det började för sju år sedan och jag minns exakt i vilket ögonblick.

Jag sa till min fru för några år sedan att: "Den dag du ser mig i ett par jeans-chinos så kan du skicka mig direkt till nödslakt". Sanningen är att plagget är ett av världshistoriens mest meningslösa uppfinningar. De enda som försvarat eländet är +50 amerikanska turister. Urk.

Nu sitter jag alltså här, 38 åringen med ett par mycket svårdefinierade brallor på mig. De är briljanta. De kommer (som vanligt) från Ralph Rueben Lifshitz´s sub-brand Rugby och är "mended"...

Nödslakta mig,

/P




PS. Är det fler än jag som känner på sig att en svår "Paddington the bear" revival är på väg? Vad vet jag, men hade jag varit Gloverall, Burberry, Hackett, Aquascutum eller annan duffle leverantör så hade jag börjat anställa bums. DS.

Vicki visar vägen!

Min kollega och ofrivilliga stilikon Vicki visar upp sina Clarks desert-boots för mig. Alla juicer i min kropp svallar av kärlek till denna geniala form av historierevisionism!

Skon är nu en elegant flirt med ett fiktivt ursprung. Riktig sula sydd på läderläst! (Så har den aldrig sett ut men det spelar ju ingen roll.) Äntligen finns det alltså ett alternativ till Chukka boots för den prismedvetne neomodernisten.

Spetsigare läst: Check.
Snyggare profil: Check.
Bredare kant från sömmen: Check
(Just detta är en glad överraskning då de "vanliga" Clarks desert-bootsen dessvärre uppdaterades för fyra år sedan vilket, med sin nya smalare kant totalförstörde skon... Det var bara en eller två millimeter men rena rama katastrofen. Knappast "kattens pyjamas" alltså ; )

– Good riddence kära Clarks!

Bildbevis:





/P

Guilty pleasures.

Ibland är det så fult att det blir vackert. Skönhet är som tur är, inte subjektivt. Det är istället en exakt vetenskap (Gyllene snittet, låten "Geraldine" med Glasvegas etc.). Det betyder att om någonting är vackert så finns inget att göra åt saken. Man måste uppskatta det. Gör man ändå inte det så bör man hålla tyst om saken (man vill ju inte framstå som en komplett idiot). Förenklat så handlar det om referenser som man har, eller inte har.

"Modetrender" däremot, är något helt annat. Jag brukar se dem som en sorts kollektiv terapi. En stor grupp bestämmer sig, relativt synkroniserat, för att återupptäcka/inspireras av något. Detta något fyller tydligen funktionen att sätta tidsandan i en ny kontext. Jag gillar inte trender men påverkas av dem som alla andra.

Och, eftersom skönhet är en konstant så gäller det att förhålla sig till ämnet som man till exempel förhåller sig till svensk sommar. Alltså: "Nicka med", le och se till att ha en flaska portvin i beredskap under paraplyet.


Dagens bildbevis är därför två:

1. Klints "Safari-chair". Man dör.




2. Clarks "Wallaby".



Apfula? -Jepp! Men alla som såg Harmony Korines nerklottrade Wallabys fattar att dessa små underverk i själva verket är galet ( och då menar jag knäppt) eleganta. Problemet är att det syns ju inte på dem...

/Patrick

En lycklig dag.

Idag flyttade vi det sista ur lillstugan. Den måste dessvärre rivas då den hamnar in linje med huset som vi bygger och det ser inget vidare ut. Det var strålande sol och min lilla Lisen lekte med grannflickan/bästa kompisen Mina. Det är en bra dag.

Jag klädde mig givetvis för grovjobbet i en rugbytröja av kashmir, sliten buttondown samt tartanslips. (Ok, det blev ett par selvidge denim, limited stan smiths och en prima cordoroy cap också.) Praktiskt och elegant. Laddade bilstereon med min "gråt samling" dvs låtar som jag tycker är så bra att jag gråter när jag lyssnar på dem. Blandningen börjar med "Goodbye yellow brick road", "Sitting" - Cat Stevens... det hela slutar sexton låtar senare med "mjv da mvp". Som vanligt storbölade jag i bilen.

Då kom jag att tänka på mina trevande försök att vara lite "mod" i början av nittiotalet. Vet inte om jag lyckades så där jättebra men musiken! Musiken...

Wigans sista kväll.
Enligt ryktet så spelades de vanliga "3 before 8" låtarna på Wigas casinos sista kväll. De tre låtarna var som vanligt "I'm on my way" med Dean Parish, "Long after tonight all over" - Jimmy Radcliff och "Time will pass you by" med Tobi Legend. Strålande soul kort sagt. Problemet var att just denna natt, Wigans sista kväll, så slutade inte dansen. De vägrade acceptera att det var över. En sista låt slängdes på skivspelare och ödet ville att låten skulle vara "Do I love you (yes I do)" av Frank Wilson. Ryktet säger att det blev för mycket för publiken som bröt ihop och började storgråta. Så bra är låten.

Det gör också att jag är extremt pepp på John Smedley igen. Dagens plagg no doubt.

Var så god: låten.


/Patrick

Fyra tankar på en dag.- Rekord!

Ok, idag kretsar mina tankar kring minimalistiska frukostar, cavalry twill, fasanen som stilikon och skinnfodrade slippers.

1. Minimalistisk frukost. När jag rökte cigaretter vilket jag dessvärre har tappat talangen för, så brukade jag tycka att en Petit déjeuner var ungefär så nära man kan komma gud, i kontexten "frukost". Om man dessutom hade ett paket Winston, Kent, Gitanes, Rothmans eller Luckies tillhands så... Ja, perfekt var det. Utan rökverken så är lilla déjeuner kosher men inte fulländad. Jag vägrar svika den med rökfria tillbehör.

Så... De senaste åren har jag experimenterat med allt från sylta på danskt rågbröd till KO's fulländade marmelad på scones. Min senaste favorit är "DDR goes Göteborg" och en sådan ser ut så här:


Ekologisk yogurt, ejderns kaviar och tångkaviar (irrkaviar alltså!), ägg på "Rutan" knäckebröd.

Cavalry twill. Jag har ett par från -01 som nu dessvärre har givit upp totalt. London och Cordings i november kommer att rädda mig. (Cordings har för övrigt "kapitulerat" och startat en webshop. Trist.)

Fasanen som stilikon: Orkar inte ens försöka beskriva fågelns kvalité. Ta en promenad nu och se denna fågel i höstlöven. Skjut eländet och släng in i ugnen med lite kastanjer (eller låt bli). Oavsett, Den lilla kvackaren summerar allt som är stil. Titta själv. Det är ju svårt att veta om man skall ringa skräddaren eller valfri kock!

(Funderar allvarligt på att inreda väggarna hemma med fasaner. Enbart fasaner. Yeah.)

Slippers som de ska vara. Skrev i mitt första inlägg om ofoget med textilt fodrade slippers. Glömde visa hur det skall se ut. Här kommer en bild på mina egna. SÅ skall det se ut!





















Bonne nuit,
Patrick

Världens viktigaste.

Om man skall ha några läsare på sin blog så skall man komma ihåg att uppdatera den dagligen. Långa stunder av inaktivitet dödar intresset och besökarantalet sjunker. Jaha.

Vilken tur att jag inte sysslar med den här bloggen för att få besökare. Jag gör det för min skull. De få som läser den märker nog också det.

Dessutom så handlar Random TRAD om min syn på kläder, inte om mode eller stil (eller något annat verkar det som.) För mig så händer det inte så mycket intressant i klädväg där ute att det går att skriva om min största passion på daglig basis. Så är det med det.

Nu till dagens tema. Glasögon.
Världens viktigaste personer är glasögonbärare.

Behöver du bevis? Ok, här:
Woody Allen, Salvador Allende, Arthur Ashe, Samuel Beckett, Bill Bernbach, Alfred Brendel, Dave Brubeck, Charles Bukowski, William S. Burroughs, Sir Michael Caine, Truman Capote, Harry Caray, Fidel Castro, Ray Charles, Aaron Copland, Elvis Costello, Sammy Davis Jr. James Dean, Guy Debord, Johnny Depp, Paul Desmond, Vinicius de Moraes, Charles Dutoit, Juan Garcia Esquivel, Bill Evans, Peter Fonda (i Easy Rider) Mahatma Gandhi, Ira Gershwin, Jean-Luc Godard, Tenzin Gyatso (som Dalai Lama), Dizzy Gillespie, Allen Ginsberg, Cary Grant (i Bringing Up Baby), Cary Grant (i North By Northwest), Isaac Hayes, Poul Henningsen, Buddy Holly, Lyndon B. Johnson, Philip Johnson, James Joyce, Robert F. Kennedy, Martin Luther King Jr. Henry Kissinger, Irving Paul "Swifty" Lazar, Le Corbusier, Michel Legrand, John Lennon, Harold Lloyd, Vince Lombardi, Marcello Mastroianni (i 8 1/2) Darryl "D.M.C." McDaniels, Steve McQueen (i Thomas Crown Affair) Arthur Miller, Henry Miller, Thelonius Monk, Aristotle Onassis, Roy Orbison, Gregory Peck (i To Kill A Mockingbird) I.M. Pei, Sir Andre Previn, George Reeves som "Clark Kent," Max Roach, Theodore "Teddy" Roosevelt, Jr. Eero Saarinen, Yves Saint Lauren, Jean-Paul Sartre, Arthur M. Schlesinger, Jr. Charles M. Schultz, Frank Sinatra, Upton Sinclair, Igor Stravinsky, George Szell, Toots Thielemans, Hunter S. Thompson, Spencer Tracy (i Guess Who's Coming To Dinner) Heitor Villa-Lobos, Andy Warhol, Lew Wasserman, Malcolm X (aka El-Hajj Malik El-Shabazz)

Samtliga tidlösa stilikoner! Och då är det bara killarna...

Varför är det så omöjligt att hitta kul bågar i huvudstaden? Med kul menar jag bågar som "ger" något...
Därför vill jag gärna avslöja min leverantör, http://www.allynscura.com

Där hittar du det du behöver och kan på så sätt aktivt deltaga i projektet att rädda mångfalden. Köp några par vet jag!

















/P

Sommaren, reflektion

Problemet med seersucker*, madras och illgrön paisley är inte att det är fint. (Det är ju knäppt elegant.) Problemet är istället att det är en minoritet som håller med mig. Åtminstone på den här sidan av Atlanten. Det enda stället jag mått riktigt bra i denna outfit** (i Europa) är i Rom. Hur kommer det sig?




* Dessutom mycket nöjd med att jackan är en så kallad "3 to 2 roll". Dvs den översta knappen och knapphål ligger i slaget och viks bort. Det innebär bland annat att slaget får ett naturligare fall och man slipper "kantiga"(pressade slag) vilket så klart är vulgärt. Om du funderar på seersucker är det dessutom viktigt att tyget är våfflat. En helt slät seersucker är urk, yick, hurr och bör undvikas till varje pris. Däremot: Vinfläckar, lagningar och sur tobaksdoft skall ses som pluspoäng.

* *Har lyckats lista ut vilken typ av skjorta som passar bäst till seersucker. Mörkblå/marin linneskjorta givetvis!

/P

Ett ben.

Broderade Donegal tweed slacks
signerade Thom Browne.














Kosher.

Thou Shall Not.

Gud skapade människan till sin avbild. Nu vet du hur gud ser ut. Sedan skapelsens begynnelse har vi kanske då och då, eventuellt fått små, nej, pyttesmå tecken på det som konstnärerna kallar "divinitus inspirata". För herr Pilati är liknande tillstånd vardagsmat. Av dödssynderna fokuserar han snillrikt på att instigera avund. Bara det. För mig spelar karln i en egen division. Hans kollektioner är genomgående hyllningar och uppateringar av av de sartoriala klassikerna. Ingen levande designer gör det med sån panache. Hans kläder doftar faktiskt av eteriska oljor. Kläderna tycks användas som terapiform, ömsom sorg och antidepressiva medikament möter idealiserade bilder av lycka. Det pefekta. De träder fram från pennan. Ofullkomliga men ändå perfekta i tanken. Hatten av. Inga tvivel, gud finns:

Zeitgeist.

Kläder följer som bekant tidsandan. Vad skulle då dagens läge innebära för varje normal människa med ett uns av gefühl?

Svar: Tänk kolportör/paperboy möter Scapa Flow. Dubbelknäppt. Tyngre skor, bredare läst. Mörkare färg. Mer distanserat. Kallare utåt samtidigt varmare/mjukare/sublimare signaler. Inget som leder tanken mot pengar (oviktigt, och vulgärt). Tyngre rakare gång (inget flanerande). Fixerad blick. Sakta. Sorg. Täckta halsar/hud. Partisan. Eklektiskt och svårplacerat. Fegare. Knogjärn. Pollock/präst. Sönderfall, långsammare. Vatten/hav/ö. Kanske sluter vi oss? En gnagande känsla av att vi sett detta förut. Omvända världen.





Detta gäller givetvis endast västvärlden, i Kina gäller "business as ususal".

/Patrick

Slut med tjaffset.

Äh! Vem fan bryr sig om sånt där med årstider? Oerhört regional inställning att det skulle vara höst. Skitsnack säger jag. I nästan hela den civiliserade världen är denna årstid sensommar. Därför slår jag ett slag för korta shorts nu när alla trodde att jag givit upp.

Bildbevis #1


Men det här med lite längre shorts? - Nej det är inte fint med shorts till knäna. Det blir nämligen seattle '92 och urk. Vid sidan om den rent subjektiva synpunkten så är det dessutom fysioergonomisk omöjligt att motivera. Det är nämligen så att knän är estetiskt tvivelaktiga som solonummer. Utan ett lår eller några rejäla vader så ser de ut som... well det är inte snyggt. Låter man däremot låren och vaderna rama in dessa ledade underverk så ser de helt coola ut. Hempa visar det på ett bra sätt ovan. En annan, mindre politiskt korrekt referens finner man om man bildgooglar sealous scout och letar efter skäggiga bushsoldater iförda... jepp korta shorts.

Vill även bjuda på en närbild på mig i mina egna favoritshorts:




Brittiska arméns standardshorts för tjänstgöring i tropiska klimat. Finns även med tuff burkha knäppning för den totalt korrekta looken. Enda problemet är att de slutade tillverkas 1955. Ebay är alltså sista utvägen.

/patrick

Children of TRAD

Det gör inte ett dugg ont när TRADknoppar brister. Tvärt om.
Rugby och Black Fleece är båda strålande exempel på lyckade avknoppningar som siktar mot nya målgrupper.
Fler lär följa.

I Brooks Brothers fall valde man att utgå ifrån "den" het designer, Thom Browne, (som givetvis blixtsnabbt bestämde sig för att skapa en svindyr, metrosexuell kollektion). Svårsåld var ordet. Dock galet cool bitvis. Det är ju aningen oroande att plaggen reas ut (i samtliga storlekar) mest hela tiden. Låt oss hoppas att BB inte ger upp för lätt. Har du 40' lök över så vet du i alla fall var du hittar en hyffsad Tux/dinnerjacket/smoking. Kolla in rubbet på http://men.style.com/fashion/collections/F2008MEN/review/TBMEN

Här skulle man kunna argumentera för att BB skapade Black Fleece som i ett försök att göra moderbrand mindre "gubbTRAD" snarare än av några anda skäl. Kanske planen var att göra någon sorts überTRAD linje? Ett underbart fånigt tilltag givetvis. (Sen är det givetvis idiotiskt att köpa så dyra plagg "off the rack", billigare då, och bättre att skräddarsy i denna prisklass.) Man bör dock ge Black Fleece och Thom B viss cred för att de inte, som rugby, totalt snor från andra märken.

Rugby RRL... Inog blixtsnabbt svenskarnas, och mitt hjärta. Som credmärke dog det för mig när Lokko lyckades klä sig i princip helt i rugby i något nummer av Café förra året. Trist och konstigt. (Varför Rugby när karln bor i London? Där finns ju alla originalen som Rugby/polo kopierar/hyllar...)

Fördelarna först: Billigt och snyggt. Fattar Club collars, återinför elegant fair isle som evergreen i garderoben. Inför en aning punkattityd som lättar upp i TRADbonanzan.
Nackdelarna: Bitvis sloppy kvalitet, "made in china", lite väl Harry Potter vibb, knycker J.Press "skull and bones" rakt av. (nej, du har rätt, J.Press uppfann inte Skull and bones men har väl aningen mer rätt att reppa cluben via sin herritage.) Glädjande nog verkar rugbys dödskalleperiod över nu.

J.Press saknar själva motsvarigheten till polos rugby (bara det oerhört TRAD!). J.Press ligger dessutom i en behaglig (typ vanliga Brooks Brothers) prisklass. Låt oss hoppas att de undviker dylika experiment i framtiden.

Hickey (est. 2005), Hickey Freemans yngre linje (har liksom rugby, förärats egna butiker) är ganska kul! Kläderna liknar bitvis Thom Browne med lite skön "Pee-wee Herman twist" sådär. Dessutom dyrare än rugby vilket kanske betyder att Hickey, liksom H. Freeman faktiskt sys i staterna. Tygvalen motiverar oavsett det högre priset. Humoristiskt nog så väljer Hickey brajj (jepp, ganja!) som pendang och skapar därmed den kanske minst politiskt korrekta TRAD markeringen man kan bära i klädväg. Genidrag. Vill ha.

De finns här: hickeystyle.com
Artikel om nya butiken här: http://www.nytimes.com/2008/01/03/fashion/03CRITIC.html?fta=y

(Vill man så går det även bra att köpa "allover" versioner med små löv strösslat över hela kostymer... Glida fram och se ut som en påtänd, bortkommen men oerhört preppy Kanadensare? –ja det är nu möjligt.)
Bra med ovan: Brun inte svart slipper. Metaironisk dekoration.
Dåligt med ovan: Nya slippers fodras tydligen gärna med tyg (ett ofog som dessvärre nästan alla tillverkare sysslar med). Korrekt vore givetvis skinn.

Dry martini, peak lapel tux samt dessa slippers på julafton, gärna tillsammans med Yellowmans "Very very Yellow Christmas"? – Jepp, funkar.